Ingen har kunnat undgå att läsa om olyckan i Medelhavet där en kryssningsfartyg gick på grund. Som tur är verkar de allra flesta klara sig, men man kan verkligen föreställa sig hur fruktansvärt det måste ha upplevts för dem som överlevt och det är såklart tragiskt med alla dem som inte gjort det.
Pär Ström uppmärksammar på sin blogg att samma moral som när Titanic sjönk 1912, gällde även 2012, dvs kvinnor och barn först. Det var hemska scener där familjefäder vägrades följa med sina familjer och män som snällt fick vänta på sin tur. Hemskt tycker Pär Ström och hemskt tycker även jag. För här har Pär Ström en poäng (jag trodde aldrig att jag skulle säga det!). Självklart är kvinnor och mäns liv lika mycket värda. Man kan förstå att barn får gå före, men tanken på de värnlösa kvinnorna som måste gå före de beskyddande männen kan vi gärna klara oss utan.
Men Pär Ström har ändå fel, för feminism handlar inte bara manliga räkmackor, det handlar om just alla människors lika värde och lika möjligheter. Alltså ska inte kvinnor få gå före män i räddningsarbeten. Det är gammaldags moral som ligger bakom och ingen feminist vill tillbaka till den tid då kvinnor förväntades beskyddas av sina män. Tvärtom så jobbar vi mot den typen av tankar.
Pär Ström, de flesta feminister anser att även män bör inkluderas i kampen för ett bättre samhälle. Jag föreslår att du läser boken Feminism is for everybody av bell hooks och sedan kanske du förstår att varken du eller vi tycker att män bör vänta med att bli räddade från kantrade fartyg.
22 kommentarer
3 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Du får det till att kvinnor var de förtryckta när det var männen som inte fick plats i livbåtarna. Tvärtom om du frågar mig!
Samma sak med resten av historien, vilket kön har varit mest förtryckt egentligen om man ser till liv och död?
Men det är bra att du vill kasta bort den räkmackan kvinnor haft/har.
Men snälla nån, det var ju män som bestämde att män skulle kriga. Hur kan det då vara kvinnor som förtrycker män? Det var en förtryckande moral som lång bakom handlingen med kvinnor och barn först. I detta fall var det till kvinnors fördel. Så var det även med att kriga. Kvinnor hade dock inget val att själv ta makten över sina liv utan var helt i händerna på män som satte spelreglerna.
Nu menade jag inte krig, menade at män offras för att samhället ser ut som det gör. Infrastruktur m.m
Krig sa du. Kvinnor har rösträtt och är lika ”skyldiga” till att rösta fram ledare. Kvinnliga ledare har skickat ut män i krig, inte kvinnor. När det var brist på tyska män efter första världskriget så var majoriteten kvinnor som röstade och de var med och valde Hitler.
Som sagt vem har varit mest förtryck genom åren egentligen. Självklart kvinnor säger du men jag är inte så säker på det.
Ganska kul svar. Vad beror detta på möjligen. Jo, på förlegade mansroller förstås. Mannen såg sig som försvarare av familjens heder samt nationens/nationstatens ära, men även som familjens försörjare. Detta är i sig inget konstigt, eftersom detta till stordel finns även i naturen hos många olika djurarter. Så i viss mån har du rätt. Men nu är det 1900-tal och 2000-tal. Kvinnan fick i Sverige allmän rösträtt före män. Män hade som krav att ställa sitt liv till förfogande över stridsmakten fram t o m 1923 och inte ens då var det allmän rösträtt, alla män och kvinnor fick 1989 rätt att rösta. Den skandinaviska kvinnan har alltid haft en mer bestämmande roll och aldrig varit livegen, vilket jag hoppas du känner till och det är fakta. Under t ex vikingatiden var det i princip kvinnor som styrde medans männen var ute på viking. De hade hand om allt. Det finns även ett ordspråk som sa att bakom varje stor man fanns det en stor kvinna. Vilket också säger sin sak. Även om kvinnor inte hade rösträtt, så var den röst mannen gjorde oftast kvinnans röst.Hur kunde ni annars få allmän rösträtt med väldigt få kvinnor i riksdagen när den tiden begavs sig. Jo, för kvinnor tidigt lärde sig lobba på sina män.
Men på ett sätt har du rätt att män tog på sig detta ansvar, och kanske har sig självt att skylla, men att kvinnor inte hade något att säga till om stämmer egentligen inte alls med historiska rön. Sedan kan man kanske fundera på om metoderna var bra, det är en helt annan sak. Nu förtiden behöver kvinnor iallafall inte påverka män på samma sätt som de kanske behövde innan rösträtten.
feministbrud
”Men snälla nån, det var ju män som bestämde att män skulle kriga.”
Öhhhh? Vad babblar du om? Nej det var inte de meniga männen som bestämde att de skulle kriga. Exempelvis vid andra världskriget var det de politiker som satt vid makten som bestämde om krig. Vid den tidpunkten hade FYK kvinnor rösträtt redan och hade alltså samma ansvar!
Samma sak i USA nu, den mest krigsfientliga kandidaten är Ron Paul men det är knappast så att kvinnor ger honom ett särskilt starkt stöd. Däremot har han fått mycket mer bidrag från medlemmar av de väpnade styrkorna än alla de andra kandidaterna.
Sålunda, de män som skickas att kriga har röstat på och stöttat fredskandidaten Ron Paul i mycket högre grad än USA:s kvinnor har det. Å andra sidan har kvinnorna råd att rösta på Obama och liknande ”världspolis-kandidater”, det är ju inte de röstande kvinnorna man skickar till länder som Libyen när det smäller.
Men det är rent nonsens att det är samma personer som krigar som bestämt att man skall kriga. Den ursäkten försvann med rösträtten som kvinnorna fick och nu har – med det följer ett större ansvar för krig än hela de väpnade styrkorna har där alla inklusive generaler är underlydande till de politiker kvinnorna röstar på.
Din ursäkt funkar inte alls!
Matte: Jag syftade på att kvinnor inte hade rösträtt i historien, vilket var det du syftade till. Och hur kan du få det till att män förtryckts mest när det bara var män som bestämde, för så var det innan 1921?
Vill gemensamt: Att ta en detalj, som att män var tvungna att göra värnplikten för att få rösta två år efter att kvinnlig rösträtt införts, och förstora upp det till enorma proportioner, är inte att hålla sig till historiska fakta. Dessutom är det inte samma sak att lobba på sina män som att ha formella rättigheter. Alla var inte ens gifta. Alla kvinnor hade inte heller möjlighet att lobba på sina män,. Att föra fram ett sådant argument är bara skrattretande.
Om ni vill bli tagna på allvar får ni sluta ta upp sådana tramsargument. Det finns tillfällen då män har förlorat på rådande ordning i samhället. Rösträtten är inte ett sådant fall (förutom för de få män som inte gjorde lumpen 1921-23)
feministbrud:
”Och hur kan du få det till att män förtryckts mest när det bara var män som bestämde, för så var det innan 1921?”
Nej MÄN bestämde inte innan 1921! Däremot var DE som bestämde män (vilket betyder de två HELT olika saker) De som bestämde utgjorde inte på något sätt en betydande andel av männen – och hade inga demokratiska mandat från männen att represenetra dem heller.
Att män bestämde är lika sant som att svarta tjuvade! Att andelen svarta i fängelse är stor betyder inte att svarta i allmänhet har DEL i tjuvande!
feministbrud:
”Dessutom är det inte samma sak att lobba på sina män som att ha formella rättigheter. Alla var inte ens gifta.”
Morsning korsning, alla män hade inte formella rättigheter heller! Vad var vanligast tror du? Gifta kvinnor eller män med hög formell makt?
Ok. Inga kvinnor hade rösträtt före 1921. Inga kvinnor fick själva vara med och bestämma hur Sverige skulle styras. Och att det fanns män utan formell makt är inget argument då deras fruar knappast hade informell makt.
feministbrud:
”Ok. Inga kvinnor hade rösträtt före 1921.”
1) Inga kvinnor krigade heller! Hört talas om ”Ett gevär – En röst” nån gång? Män som inte krigade fick rösträtt 1923, som redan påpekats så är det inte allmän rösträtt om den bara begränsas till den krigförande delen av befolkningen. Vidare så betalade männen ett vansinnigt högt pris för rösträtten under första världskriget.
Vad betalade kvinnorna för rösträtten nu igen? Nej just ja, ni fick den relativt gratis och ändå sprider du fantasin att det var män som var de gynnade!
2) Anledningen kvinnor fick rösträtt var inte kvinnokampen utan demokratikampen. Den kulminerade med slutet på första världskriget och i Sverige, avskaffandet av den fyrtiogradiga röstskalan vintern 1918 vilket var helt på mäns initiativ. Utan män som skapar en allmän rösträtt kan inte kvinnor begära en allmän rösträtt – kvinnor kan inte skapa rösträtt åt sig själva, de är inte bra nog på att ta till vapen mot regeringen!
Bara att titta på ”arabiska våren” så snart stridsvagnarna rullade fram så försvann kvinnorna och kvar blev de unga våldsamma männen.
”Inga kvinnor fick själva vara med och bestämma hur Sverige skulle styras.”
Precis som de överlägset flesta män heller inte fick bestämma hur Sverige skulle styras. I slutet på 1800 talet var det knappt 20% av männen som hade rösträtt. Det innebär 80% män som inte hade rösträtt – dvs att män generellt INTE hade rösträtt.
Men det säger du inget om, det är ju så lätt för feminister att tycka kvinnor skall jämföras inte med ”män” utan med ”RIKA män” eller hur? Ingen skillnad alls mellan att säga
– män bestämmer
och
– de få (RIKA) som bestämmer är män
Fast män kan väl vara förtryckta av män? Vilka som är förtryckarna spelar väl mindre roll för dem som blir förtryckta? Han frågade ju bara retoriskt vilket kön som har varit mest förtryckt om man ser till liv och död historiskt. Svaret på den frågan borde vara rätt självklart.
Däremot är det extremt unket och förvånadsvärt att det här fortfarande gäller 2012. Jag tror inte det är feminister som gör så att det fortfarande lever, och det var knappast förvånande att det var italiensk besättning som sade det. Vi är ju överpopulerade numera, är ju inte direkt som ett par 1000 livmodrar spelar någon roll för människans överlevnad numera 🙂 Däremot var det väl snarare logik än moral som låg bakom att det kom till från första början för några 100-tals år sedan, d.v.s. när etnicitetspopulationer var små. Då var kvinnan och barn viktigare.
”Men Pär Ström har ändå fel, för feminism handlar inte bara manliga räkmackor, det handlar om just alla människors lika värde och lika möjligheter.”
Ja, skulle nog vilja säga att jag håller med dig och självklart anser jag att vi alla är jämlika. Men den där kommentaren om feminism stämmer ju inte alls.Inte ens SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) förklarar feminsm på det sättet som du gör. Visst hade ju varit bra om det verkligen var så. Så här står det i SAOL:
”Femin.ism [-ism] s. -en
– rörelse för kvinnors jämställdhet mot män”
För mig betyder inte det samma sak som att det handlar om rättvisa. Skulle då ha stått ”rörelse för kvinnors och mäns jämställdhet” Men det står kvinnors. Det är alltså en rörelser för kvinnor mot män. Så enkelt är det. Jag kan tycka att feminism i sig har spelat ut sin roll, att det är nu dags att, som du själv säger, tillsammans börja jobba men inte som feminister, för det är fel. Jag är inte feminist, jag är jämställdist, något som alla kan ställa sig bakom. Men du kanske tycker SAOL har fel? Eller att jag missuppfattar meningen bakom den. Ja, Feminismen behövdes till sin början, för just vissa saker, men som Pär Ström ändå säger, ni vill ha alla de bra sakerna som män haft tillgång till under alla årens lopp, men har nog aldrig hört feminster slåss för allmän värnpligt för tjejer, eller just detta som du ändå säger, gamla förlegade könsroller om att kvinnor går före män vid olyckor.. Så nej, Pär har inte fel, utan snarare rätt. Sedan att han förstärker sina teser ännu mera, är ju mest för att stärka sina ord. Men egentligen, varför försöka kämpa emot vad Pär säger? Vi är ju ändå på samma sida, vi vill samma sak. Men vi vill att det skall vara rättvisa. Kvotering på arbetsplatser är inte rättvisa. Alltså jag förstår inte alls att kvinnor vill få ett jobb bara för att de är kvinnor, och inte för vad de faktiskt kan? Jag skulle aldrig vilja få ett jobb, för att jag är man, då skulle jag nog hellre säga nej tack.
Haha, det står ju inte så! Kolla själv: http://www.svenskaakademien.se/svenska_spraket/svenska_akademiens_ordlista/saol_pa_natet/ordlista
Det står ”rörelse för kvinnors jämställdhet med män”.
Jag vill ha rättvisa, men jag vet att jag och Pär inte vill samma sak. Det har han visat i sin bok Sex feministiska myter.
Haha… fans, du har rätt… läste fel där. Men står ändå för att meningen måste ändras för att den skall vara rättvisande. Män och kvinnors jämställdhet gentemot varandra, skulle varit bättre. För här betonas kvinnor. Idag har vi ändå kommit så lång att vi borde kunna skapa en ny rörelse och jobba tillsammans något som inte bygger på könstillhörighet.
Då har du inte läst boken Sex feministiska myter om du anser att Pär och du inte vill samma sak. Han skrev ju dessutom att de han skriver kan tas verka chockerande, men hela tiden säger han att han för jämställdhet i alla lägen, men inte på bekostnad av någons könstillhörighet. Allt i boken håller jag kanske inte med om, men mycket stämmer helt klart. Speciellt detta med genusvetenskap som är fruktansvärt enformig vetenskap där allt bygger på hur man skall få in kvinnor på på högre positioner. Men det talas aldrig om den andra varianten. Titta bara som Pär skrev om Kopparstadens styrelse i falun som består av kvinnor och en man. Jag är alltså så indoktrinerad att jag först inte reagerade på detta. Det är alltså helt ok med ett styrande skikt enbart bestående av kvinnor och en man, men inte tvärt om. Jag reagerar nämligen varje gång jag ser det omvända förhållandet alla män och 1 kvinna. Men här tänkte jag inte ens tanke. Vad säger då detta, jo att vi snarare vänt på steken och att det troligen i en ganska snar framtid är mer vanligt med kvinnor på högre poster än män.
När Pär pratar om feminister, så är det inte dessa ”vi-vill-faktiskt-vara-jämställda-feminister”som han menar. Utan feminister såsom Gudrun Schyman. Personer som aldrig nämner något om de svårigheter män har, utan bara vill se tills kvinnors bästa (hur ofta har något som gynnar kvinnor mer än män varit något som Gudrun sagt varit viktigt att ändra?). Personer som hånskrattar åt folk som inte tror på detta ”patriarkat” där alla män medlemmar i någon hemlig organisation som försöker förtrycka kvinnan och ge män fördelar. Vars främsta argument till detta patriarkat är ”men det vet ju alla att det finns”.
Anser du att även män kan missgynnas i vissa sammanhang? Hatten av för dig. Men tyvärr är det inte den vanliga synen hos de feminister som idag har framträdande roller i media och politiken. Under alla mina år som jag följt jämställdhets-debatten har jag aldrig sett en person som kallat sig feminist som pratat om vikten att män ska ha samma rätt till sina barn som kvinnor. Det brutala att män varit en förbrukningsvara i krig, var tvingade fram till alldeles nyligen att gå en ett-årig stentuff militär utbildning som givit men för livet genom hörselskador och liknande. Att män fick almmän rösträtt EFTER kvinnor (endast män som fullföljt värnplikten fick lov att rösta under en mycket lång tid.)
Har du? Och om du har, tycker du verkligen att debatten varit tillräckligt balanserad?
Ja, jag anser att män också faller offer för rådande ordning. SÅ gör även alla feminister jag känner. Läs den boken som jag refererar till (eller iaf min recension av den) så förstår du att det inte bara är jag. Att, som Per Ström, hänvisa till ”feminister” som några som inte tycker så är en härskarteknik som gör att vi hamnar i var sin skyttegrav.
Just det, tänkte bara säga, att jag tycker att du är helt ok. Om fler feminister vore som du, kanske den här debatten aldrig hade behövts. För jag, även om du inte säger det själv, helt säker på att vi vill samma sak i slutändan. Att ingen skall åka räkmacka på någon annans bekostnad överhuvudtaget, att jämställdhet på alla grader skall existera, men det behöver inte betyda att det skall vara 50-50 på allting. Titta bara på Studentkåren där jag tillhör. För 2010-2011 så var det faktiskt nästan bara killar på alla poster, jag röstade faktiskt på tjejer, tror det eller ej, men det var killarnas år det året. Men de var duktiga, de gjorde det de skulle, och höjde studentkåren ett snäpp och gjorde den större efter en ordentligt kräftgång efter obligatoriets avskaffande. NU tittar vi på årets Studentkårsstyrelse. Ok, inge tjejer ville bli ordförande eller vice så där är det två killar, men tittar vi på resten av styrelsen så är det majoritet tjejer. Titta vi på fullmäktige för studenkåren samma sak där, tjejer. Så att kvotera in tjejer är inte av vikt, för ni kommer. Det handlar bara om något år, för många av dessa tjejer är på väg ut i arbetslivet. Så man kan lugnt säga att 2010/2011 års majoritet killar, kastats om till Majoritet tjejer, må vara hänt, bara de gör ett bra jobb, så är jag helt ok med detta omkastande. Det handlar inte om hur många tjejer och killar, eller invandrare och svenska, homosexuella eller hetero något består utav, utan det handlar om är rätt person på rätt plats. Är det så, kan det inte bli fel.
Jag håller med dig till stor del, men jag anser inte bara att det är feministernas fel. Jag svarar dig här istället för både här och ovan. Jag har läst sex feministiska myter och jag vet att den innehåller en massa undersökningar som visar att kvinnor inte är diskriminerade och att män är bättre på matte mm. Jag har skrivit en artikel på Newsmill (som ligger under artiklar här på bloggen) där jag visar att det finns andra undersökningar som visar tvärt om. Med andra ord är det svårt att hänvisa till vetenskap och kalla det sanning.
Jag tror inte heller på kvotering, men jag tror att invandra strukturer gör att kvinnor inte vill vara ordföranden. Det löser vi inte med kvotering utan med genusdags, typ.
Jag tror också att bättre tider kommer, men å andra sidan blir mycket också sämre. Titta in i närmsta leksaksaffär så ser du att mycket är annorlunda mot när iaf jag var liten (jag vet ju inte hur gammal du är). Att det över huvud taget är en issue att min son bär rosa mjukisar känns inte heller helt upplyftande inför framtiden. Att det hela tiden påpekas att pojkar är pojkar och flickor är flickor och de har olika intressen kommer inte att förbättra situationen med tjejer som inte vill vara ordförande. Det är därför jag kallar mig feminist och arbetar mot stereotypa könsroller som fångar både män och kvinnor och flickor och pojkar i roller vi inte valt.
Det är skillnad vad man säger sig vara för och vad man gör i praktiken. Om man säger sig vara för jämställdhet mellan könen måste man också våga se mansfrågor, där män blir förfördelade, där kvinnor har tolkningföreträden och de kostnader som de ”manliga” valen innebär. Men det är här dagens feminism misslyckas med att förena ord och handling. Dagens ledande feminister i politik och media (dvs inte nödvändigtvis alla som kallar sig nån form av feminist) hänger sig ständigt åt att:
-Beskriva männen som grupp (pluralis bestämnd form) som har ett maktövertag över kvinnor som grupp. Never mind alla de män som inte har en maktplatform.
-Beskriva relationsvåld som ”Mäns våld mot kvinnor” som en del i ovanstående maktordning. Att våld är relativt jämnt åt båda hållen och lika vanligt i enkönade förhållanden är inget man vill se. Att man inte kan generalisera en minoritets beteenden till den överväldigande majoritet män som inte brukar våld.
-Beskriva kvinnors historiska situation som en evig golgatavandring medan män har haft det mycket bättre. Om man påpekar alla de unga män som inte kom hem från kriget för att ifrågasätta historiebeskrivningen får man: Jamen det var ju män som startade kriget också?
-Jämföra makten som ”manliga” livsval med kostnaderna för de ”kvinnliga”. Uppoffringarna som karriären kräver och den maktplatform över familjen kvinnor har är man blind för. Man jämfö”titta på skillnaden” men missar de faktorer som ger högre lön. När man kompenserar för dem visar det att vi har lika lön för lika arbete. Vi som jobbar i offentliga sektorn har dock sämre betalt efter vår utbildning, kvinnor som män.
-Om flickor har problem i skolan beror det på yttre omständigheter. Strukturer och stökiga pojkar hindrar dem. När pojkar får sämre resultat är det deras eget fel, antipluggkultur band pojkar. Flickor passiva objekt, pojkar aktiva subjekt.
-Pratar om kvinnors dubbelarbete när tidsandvändningsstudier de senaste tio åren visar att vi jobbar lika mycket, men gör olika saker.
Så, nej du får knappast höra några feministiska politiker eller mediapersonligheter ondgöra sig över att kvinnor och barn fick gå före i livbåtarna. Har nån av dem någonsin klagat över rubriker som ”200 döda i terroratack, flera kvinnor och barn”? Nej, fördelarna med de traditionella könsrollerna är bra när man vill bygga upp en bild av ”extra synd om kvinnor”.
Dagens tongivande feminism handlar definitivt inte om att förbättra männens situation, utan att ha kvar fördelarna med den gamla kvinnosynen (som passiv och värnlös) och fördelarna i manliga valen (utan kostnader). Det handlar heller inte om er vanliga kvinnor. Det visar den oerhörda fokuseringen vid styrelseposter. Det är en total ickefråga för 95% av alla män och kvinnor. Vi kommer inte ifråga hur som helst. Men de som pratar mest är i över-, eller övre medelklassen, och pratar därför i egen sak. Det har blivit ett maktprojekt för de få som gömmer sig bakom fina ord de inte håller.
Ström kan i mångt och mycket gotta ner sig i onödiga detaljer, men genom att använda feministisk retorik åt andra hållet visar han dess absurditet. Om han endast vore en pajas varför retar han er som han gör? Ett aktuellt exempel: Det finns feminister som på fullaste allvar menar att nu ska kvinnor minsann få dominera ett tag för alla historiska orättvisor. Då borde ju kvinnor få ställa sig sist i kön till livbåtarna ett antal årtionden framåt minst? Absurt när man endast ser med ett öga.
Jag tror att du har kommenterat här förut och att vi ofta är ganska överens. Jag måste först säga att din kommentar är inte ett juste inlägg. Du tar upp en massa saker som ”feminister” tycker eller inte tycker utan att hänvisa till var jag eventuellt har tyckt så. Med andra ord måste jag först gå igenom din lista och tala om att du har fel, för jag tycker visst så och jag hamnar direkt i ett underläge. I det inlägg jag gjort ovan påpekar jag att det är fel att låta män vänta till sist när man räddar folk från ett katastrof. Då har jag 1. tagit ställning i en fråga där män diskrimineras och 2. synliggjort detta. Jag har gjort det tidigare på bloggen och i den recension som jag länkar till i inlägget tar jag upp att män också far illa och att detta måste bekämpas.
Sedan är jag en individ med egna åsikter och en egen agenda. Jag kan inte stå till svars för vad ett helt feministkollektiv tycker. Precis som jag inte kan lasta dig för vad alla olika knäppgökar som gillar Pär Ström tycker. Jag klagar över det jag vill och jag har ingen skyldighet gentemot något att ta upp den ena eller den andra frågan. Jag skriver inte om allt, såklart, och det gäller både när det handlar om då kvinnor eller män far illa. Mest skriver jag om kvinnor för att jag är kvinna själv och jag har det perspektivet. Det är mitt val och mitt engagemang och jag tycker verkligen inte om när folk kommer och talar om för mig vad jag ska engagera mig för eller skriva om för att han eller hon ska tycka att jag gör rätt.
Du börjar med att skriva: Det är skillnad vad man säger sig vara för och vad man gör i praktiken.
Jag svarar: Jag tänker inte bevisa något för dig. Vill du peka på att jag tycker fel i någon fråga så får du länka till det inlägget så lovar jag att bemöta dig.
Inlägget var inte en kritik mot dig. Jag skrev utförligt att det inte gäller alla som kallar sig feminist av någon sort, utan de som i media är feminismens ansikten utåt. Som jag förstår dig menar du att mansfrågor också är en del av feminismen. Juste! Bra om det så vore, men jag hävdar en diskrepans mellan vad man säger begreppet står för; lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter samt rätten att bli bemött som individ och inte ett kön, och hur argumentationen går i praktiken bland de som har en maktplatform i media och politik.
Om mansfrågor i praktiken vore en del av den tongivande feminismen skulle ju en av våra feministiska krönikörer skriva en upprörd artikel om hur kvinnor betraktades i samma pott som barn och män som förbrukningsobjekt. Vi skulle höra F! protestera mot den ultimata objektifieringen av män som utbytbara. Men det kommer vi aldrig få höra. Antingen har de en annan definition på feminism än vad du har eller så lever de inte som de lär.
Jag kräver inte du ska bevisa något, jag bara påpekar skillnaden mellan din definition och hur det hörs och syns i praktiken. Om praktiken vore att inkludera mansfrågor, lika rättigheter och rätten att bli bemött som individ och inte ett könskollektiv, skulle det inte finnas någon anledning till Jämställdhet 2.0. Då skulle många av oss som kallade oss feminister fortfarande göra det. Och inget könskrig funnits med folk som ligger i dikena och kastar lera på varandra. Vi som går på vägen skulle slippa ducka för jordkokorna och komma långt tillsammans. Tyvärr är det inte så.
Ja, jag har debatterat här förr. Och jag kommer med en dåres envishet hävda att om ni som kallar er feminister ska få med fler män och kvinnor på tåget får ni hålla rent från de som uttalar sig sexistiskt, generaliserande och chauvinistiskt. Annars blir ni ihopbuntade med dem. Liksom antiglobaliseringsrörelsen får hålla stenkastande svartluvor kort. Annars blir man marginaliserad.
Fridens.
Nu menade jag inte att låta så hård mot just dig. Jag tycker att du är nyanserad och har många bra poänger. Om du kollar lite längre ner i bloggrollen så hittar du ett inlägg om engagemang. Det är många som tycker att feminister borde tycka och engagera sig i än det ena än det andra. Därför kanske jag reagerade lite hårt.
Jag vill få med män på tåget och därför skrev jag detta inlägg om att en unken kvinnosyn ligger bakom en till synes kvinnovänlig handling, Jag har tidigare tagit upp att det är fel när män bortkvoteras och att män också faller offer för könsroller. Alla feminister kanske inte har samma perspektiv, men jag gör det jag kan föra att synliggöra orättvisor åt det hållet också. Sedan har jag ett perspektiv då jag sätter kvinnor i fokus och det beror väl delvis på att jag själv är kvinna, men också att jag tycker att kvinnor oftare faller offer för könsroller och maktstrukturer.
[…] gillar att påpeka är det att kvinnor får förtur när det handlar om livräddning. Det har jag skrivit om tidigare. Då köpte jag bilden om att det var så förr, men att kvinnosynen som låg bakom är oerhört […]
[…] gillar att påpeka är det att kvinnor får förtur när det handlar om livräddning. Det har jag skrivit om tidigare. Då köpte jag bilden om att det var så förr, men att kvinnosynen som låg bakom är oerhört […]
[…] var vid räddningsaktionen som jag tänkte stanna lite extra för att det är här många antifeministiska argument kommit från. ”Kvinnor och barn först” var en devis man skulle rädda efter, vilket […]