Om ungefär en vecka åker vi till Malta. Jag känner mig oerhört nervös och lite panikslagen på ett sätt som jag inte vet när jag gjorde inför en resa sist. En av våra flighter har fått en tidsändring och resebyrån har då skrivit att planet ställts in. Detta stämde inte, vilket jag redan räknat ut, men som resebyrån inte kunde berätta för mig förrän två veckor innan resan pga att så många ville ha kontakt med dem. Det har naturligtvis skapat onödig stress (vi flyger reguljärt).
Såklart ska det bli oerhört skönt att resa och det är enormt efterlängtat. Vi skulle gjort resan i maj 2020 och den blir av nu istället, dessutom något längre (eftersom vi kulle åkt över Kristi himmelsfärd). Nu är det inte medelhavsk sommarvärme på Malta i november, men det är väl 20 grader både på dagen och på natten. Det ska också vara runt 20 i vattnet om vi har tur. För oss vuxna är det också spännande att se kulturen och gamla borgar och slott.
Den största stressen nu innan är att barnen måste göra ett (svindyrt) PCR-test. Har fått en tid direkt efter skolan på fredag på Värmdö. Bra att inte behöva åka in till stan, men samtidigt stressigt att allt måste klaffa. 10-åringen har gjort sådana förut och honom är jag inte orolig för, men dottern vet jag inte hur hon kommer att reagera. Så finns ju också oron, även om den är obefogad, att det ska vara positivt.
Jag vet att detta är priviligierat gnäll så att det räcker och blir över, men jag känner inte igen mig själv. Halva nöjet inför en resa är ju att längta. Det gör jag såklart, men att göra något för första gången på så länge är faktiskt oerhört läskigt. Jag vet att förmodligen många tycker att vi åker ut för tidigt och att vi borde vänta tills allt är ”över”. Men när är allt över? Kommer det någonsin att bli som vanligt igen? Antagligen, men när?
Jag lovar att rapportera från resan men både bilder och text och mitt löfte om att blogga varje dag kvarstår. Jag förbereder nu inlägg så ni ska ha något att läsa medan jag är borta och det ska blandas med inlägg från resan. Jag tänker dock inte ägna varje kväll åt bloggande, som ni förstår. Nu återstår en vecka och jag hoppas kunna komma lite i stämning genom att läsa guideböcker och skriva packningslistor!
