Recension: O’Farrell, Maggie; Hamnet; 2020

HamnetHamnet Shakespeare dog elva år gammal. Hur och varför? Det har Maggie O’Farrell grubblat på länge och boken Hamnet är en roman på hennes lösa spekulationer. Maggie O’Farrell är en av mina favoritförfattare och även om jag på förhand förstod att detta inte skulle bli enkelt (pga att barn dör) så såg jag mycket fram emot den. Boken är utgiven på svenska på Sekwas lillasysterförlag Etta.

I Stratford-upon-Avon i England lever Agnes hos sin svärfamilj. Maken jobbar vid teatern i London. De har tre barn, Susanna och de två yngre tvillingarna Judith och Hamnet. En dag drabbas Judith av pesten och Agnes gör allt för att rädda sitt barn. På morgonen ser hon att barnet har dött, men det är inte Judith utan tvillingbrodern Hamnet. Barnen är djupt älskade och saknade efter Hamnet är svår.

Hamnet är en berättelse om en familj på 1500-talet där mamman är lite speciell och fadern är mycket frånvarande eftersom han jobbar på teater långt ifrån hemstaden. Det är en bok om kärlek, kärlek mellan makar, mellan syskon och framförallt kärlek till sina barn. Handlingen skulle lika gärna kunnat vara nutid, men O’Farrells miljöbeskrivningar och hennes förmåga att väva in gammalt skrock gör att jag flyttas 500 år tillbaka i tiden. Det är fantastiskt fint skildrat!

Det var jobbigt att läsa Hamnet. Det var därför det tog mig så lång tid att läsa ut den. Den är minst lika fantastisk som O’Farrells tidigare böcker, men för mig är det oerhört jobbigt att läsa om förlust av ett barn. Jag är ändå glad att jag läste den och tyckte att den var oerhört vacker och kärleksfull, utöver sorglig, vilket gjorde att jag inte gick under av sorg. Många har kallat boken Maggie O’Farrells mästerverk och det är det, men du ska veta att det är tungt att läsa den.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.