Jag pausade TV-serien Normal people efter att jag fallit pladask för första avsnittet och ville läsa boken först. Boken var helt fantastisk så jag hade höga förväntningar på fortsättningen av serien. Normal people går på HBO och hat 12 avsnitt på vardera 20-30 minuter långa. Serien bygger på en bok med samma namn, som på Svenska heter Normala människor och är skriven av irländska Sally Rooney.
Jag tyckte mycket om TV-serien. På många sätt var den nästintill identisk med boken, men på andra sätt så kompletterade de varandra. Boken hoppar hela tiden långt fram i tiden, medan TV-serien försökte överbrygga hålen något. Kemin mellan Connell och Marianne fungerar lika bra på film som i skrift och Paul Mescal och Daisy Edgar-Jones gör fantastiska tolkningar av sina karaktärer.
Det verkar inte som att det ska bli en säsong 2 och det tackar jag för. Slutet i serien (och i boken) är öppet och vi får använda vår fantastik till att fundera hur det går för Connell och Marianne. Jag önskar inte en fortsättning där vi i all evighet får karaktärernas av- och påförhållande. Normal people är ingen feelgood, men det är en vacker kärlekshistoria som fått ett bra slut.
