När SelmaStories gick igenom klassiker så insåg jag att jag inte hade läst En piga bland pigor av Ester Blenda Nordström. Jag har läst utdrag ur den, men aldrig hela boken. Den är inte så lång och dessutom fanns den på Storytel, utgiven av Bakhåll, som ger ut gamla klassiker på nytt. Det fanns med andra ord ingen ursäkt så jag läste den!
Ester Blenda Nordström är journalist och hon får i uppdrag att wallraffa ett jobb som piga, långt innan wallraffa ens är ett begrepp. Hon börjar som piga på en gård och avslöjar sig inte. Hon skriver om hur hon måste gå upp halv fem varje morgon och kroppsarbeta fram till nio då hon stupar i sång. Hon har ledigt på söndagar, men ledigt innebär inte helt fri. Kor måste ändå mjölkas i ottan och disk diskas efter varje måltid. Enda gången hon är riktigt nära att avslöja sig är när kollegan Annas pojkvän kommer med en bil. De utmanar henne att testköra, men hon säger tillslut att en piga såklart inte kan köra bil fast hon både har körkort och körvana.
En piga bland pigor är en varm berättelse om hur pigor hade det. Ester Blenda beskriver gården och kollegorna och även om hon hade det tufft och kollegorna var långt under hennes intelligensnivå så har hon respekt för arbetet och människorna. Hon vet redan på förhand att hon inte ska stanna länge och hon är tacksam över att inte behöva ha detta liv för all framtid.
I efterhand har boken blivit en tidmarkör för hur pigor hade det för över 100 år sedan och det var sannerligen inget lätt arbete. Inte en enda sovmorgon och bara en ledig kväll i veckan. Två timmar på söndag eftermiddag brukade Ester Blenda använda till att sova utomhus. Man kan undra vad de gjorde på den lediga tiden när det inte var vår och varmt (deras sovkammare användes till annat under dagtid). Det var såklart anmärkningsvärt att pigor inte ens hade söndagarna ledigt.
Jag är glad över att jag läste den lättlästa och överlag glada boken om livet på landet runt 1914. Glad, trots att den behandlade ett så viktigt och inte så roligt ämne. Det var både välskrivet och fint beskrivet. Jag kände att författaren verkligen hade respekt för arbetet och dem hon jobbade med. Dessutom måste de varit en mycket viktig betraktelse för att få veta hur pigor hade det på landet.
