Jag har hört mycket gott om Små eldar överallt av Celeste Ng. Utan att egentligen ha en aning om vad den handlade om, valde jag den som ljudbok när jag behövde en sådan. Boken är utgiven på Alberts Bonniers Förlag och inläst av Gunilla Leining. Celeste Ng är en amerikansk författare.
Det är 1997 och familjen Richardssons hus brinner ner och i huset fann man små eldar överallt, vilket är en stark indikation på att branden är anlagd. Familjen misstänker genast den udda fågeln och det minsta barnet Izzy. Vi kastar oss tillbaka ungefär ett år i tiden då konstnären Mia och hennes dotter Pearl flyttar in i familjens Richardssons uthyrningslägenhet. Deras familjer flätas samman på ett sätt som kanske inte är helt sunt. Allt ställs på sin spets när Mia förstår att Mrs Richardssons bästa väns dotter, som hittats övergiven utanför en brandstation, är densamma som Mias väns dotter som hon övergivit men letat efter i ett år.
Små eldar överallt handlar om moderskap. Det är hon som haft lätt att bli gravid och hon som aldrig blev det, hon som gjorde abort trots att hon egentligen inte ville det och hon som behöll ett barn hon inte ville ha från början. Sedan är det en rättegång som får stå i centrum, den mellan den biologiska mamman som övergav sitt barn och hon som tog hand om det. Det känns som att jag ska ta parti för den biologiska mamman, men det sliter i mitt hjärta när jag tänker på adoptivföräldrar/fosterföräldrar som måste ge upp sitt barn. Det är också fasansfullt.
Boken handlar också mycket om rikedom och att leva ett liv enligt en viss mall. Detta symboliseras främst av Mrs Richardsson som inte kan fatta hur man kan leva i en kappsäck, såsom Mia har gjort. Vi får också följa den bångstyriga dottern Izzy och förstår hur mycket hon egentligen liknar sin mamma. Eller rättare sagt har mamman en Izzy inom sig, som hon nästan aldrig släpper fram. Jag fångades i alla relationer och dynamiken mellan karaktärerna.
Sedan var det en sak som var lite märklig för mig som svensk. Här kommer eventuellt lite spoilers. Rättegången kändes så oerhört märklig. Argumentationen om det lilla kinesiska barnet bör växa upp i en rik amerikansk familj eller i en där mamman kommer från samma land och kultur som henne själv, kändes så oerhört hemsk. Antingen har man rätt till sitt barn även om man övergivit det, eller så har man det inte. Verkligen ingen lätt fråga, men det känns som att en rättegång inte riktigt är rätt forum. Vad säger ni som läst boken?
Det är synd att jag missat alla bokcirklar som pratat om boken, för den här skulle jag gärna diskutera!
