Höstens feministiska snackis kan man väl säga att det har blivit. Caitlin Morans How to be a woman har översatts till svenska (Albert Bonniers Förlag) och författare har deltagit i både Skavlan och Babel och en och annan morgonsoffa. Jag tyckte att det var jättekul att boken jag hade i min hand på engelska inte var en i raden av alla feministiska böcker jag läser från andra länder som få svenskar tar del av, utan faktiskt en bok som numer finns på svenska. Jag läste den dock på engelska eftersom det blev resultatet av en omröstning här och på Facebook.
Caitlin Moran går igenom sitt liv från tonåren, genom yrkeslivet och som mamma och sin syn på kvinnor och könsroller. Hon tycker inte att det är ofeministiskt att ha städhjälp och hon kallar sitt könsorgan för ”cunt” (typ grövre än ”fitta”). Hon förespråkar orakade kön och stora trosor. Och visst, det är kul och jag håller med om det mesta, men det har skrivits om det förut. Det är långt mellan hennes politiska poänger och det gör att det känns lite som att boken kommer i fel tid. Har vi inte kommit längre? Är feminism fortfarande rätten att bära bekväma underkläder?
Jag skrattade ibland och jag nickade igenkännande flera gånger, men jag tyckte inte att det var helt nyskapande. Varför just den här boken har översatts vet jag inte, men jag är trots allt glad att den har det. Jag är glad att fler kan ta del av humoristisk skrivna biografier av feminister. Det behövs, även om det för en insnöad feministisk bokslukare som jag inte är det mest revolutionerande jag läst på länge.
Läs mer: Adlibris (svenska), Bokus (svenska), Adlibris (engelska), Bokus (engelska), DN, Bokhora
4 kommentarer
6 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Caitlin Moran ligger nog i framkanten av den brittiska mainstream-feminismen. Trosfrågan kan nog kännas småmärklig för en svensk, men har du sett ”What not to wear” och deras ständiga ylanden om att ”be feminine”?
Jag tyckte det också var tydligt när hon var på Skavlan, att hon talar ur ett annat klimat. Precis som när man lyssnar på danska ”framkantskvinnor”, som Hanne Vibeke Holst: som från en annan tid.
Att Moran blir utgiven på svenska handlar nog mest om att hon är ett känt namn (där kan vi snacka framkant: tongivande skribent på ett mansdominerat område redan som tonåring) och att hon är rolig.
Ja, och det är fantastiskt att någon har slagit igenom så att hon har översatts. Det behövs verkligen. Av kommentarer på facebook att döma verkar det som att jag har varit lite väl kritisk i min recension, men jag tycker att jag som läser mycket feministisk litteratur måste vara det. Det ÄR inte nyskapande. Det är som om det skulle varit skrivet på 70-talet, men det gör det ju inte mindre roligt.
Det är tråkigt att man i Storbritannien inte har kommit längre än såhär. Men det kan ju också ha att göra med att det blivit en backlash. Sånt ser vi ju också här med hemmafrudebatten.
Jag håller med dig! Jag har mycket svårt att se detta som feministisk framkant (hade hon inte nämnt ordet ”feminism” så ofta som hon gär så hade jag inte ens tänkt på henne som feminist), men antar att det är lite som med en del bokserier som ses med lite oblida ögon från folk som stundtals kallas elitister: det är bättre att folk läser detta än att de inte läser alls!
Jag tvivlar inte på att hon är feminist. Jag tycker tvärt om att hon gör många bra feministiska poänger, men det är liksom tjugo år för sent. Kanske är det så illa i UK att detta är feminism i framkant. Men hur som helst, det är bra att det översätts så att fler kan ta del av det och att det uppmärksammas mer här. Jag gillar feministiska brandtal med en stor portion humor. Det är lättare att ta till sig då.
[…] så enkelt. Man måste bara älska Caitlin Moran. Jag har fått en del kritik för att jag inte hyllats hennes bok till skyarna och jag kan bara säga att som feministisk litteraturrecensent måste man ibland även […]
[…] om boken är bland annat Carina Burman på Svenska Dagbladet, Martina Lowden på DN, Bokhora, Feministbiblioteket och […]
[…] i pepparkakhuset; BokLiz; Books ABC; enligt O; Feministbiblioteket; Kreativituren […]
[…] med bröllop både i UK och USA. I alla de böcker jag har läst om feminism, som exempelvis How to be a woman (Caitlin Moran, UK) och Full frontal feminism (Jessica Valenti, USA), så är det det de tar upp […]
[…] andra som bloggat om boken är Eli läser och skriver, och dagarna går, Feministbiblioteket, romeoandjuliet, Enligt O, Susanne Kleman, Mettes pocketblogg och Books […]
[…] massor här också. Från Mary Wollstonecraft till Caitlin Moran kanske man skulle kunna sammanfatta det. Eventuellt med tillägget via Jane Austen, Doris Lessing […]