Jag väntar förgäves på att Lidija Dimkovska ska läsa en dikt.
I augusti fick jag ett mejl från den makedonska poeten Lidija Dimkovska. Hon hade läst att jag gillade hennes dikter och ville träffa mig på bokmässan. Otroligt roligt tyckte jag och vi bestämde en tid. Mitt möte med henne blev inte bara ett möte med en fantastiskt trevlig och varm person, utan också en inblick i hur livet är för de författare som drömmer om att ges ut på andra språk och som gör allt för att marknadsföra sig och synas. Det finns de författare som inte har draghjälp från något svenskt förlag och som inte får möjlighet att prata på olika seminarium.
Det är inte lätt för en makedonier utan formella åtaganden att roa sig på en svensk bokmässa. Förutom English bookshop och några seminarium på engelska finns det inte mycket man kan göra. Alla böcker är ju på svenska och många programpunkter likaså. I den makedonska montern försökte man få Sverige intresserad av makedonsk litteratur och de ordnade en del programpunkter som inte fanns att finnas i mässplaneraren. Jag gick dit för att lyssna på diktuppläsning med Dimkovska.
Jag skulle aldrig få höra Dimkovska läsa någon dikt eftersom jag hade ett seminarium klockan fyra som jag kände mig tvungen att gå på (det enda brasilianska jag skulle hinna med) och diktuppläsningen, som skulle börja klockan tre, började tjugo över med en fem minuter lång presentation av diktaren Kennet Klemets som även skulle översättas till makedonska. Efter det läste Klemets hela sin bok. Det tog en kvart. Sedan skulle den översättas. Efter att ytterligare en svensk poet kommit för att läsa en dikt var det Dimkovskas tur. Då var klockan fem i fyra och jag var hoppfull ända tills jag insåg att hon också skulle få en fem minuter lång presentation. Jag gick.
Hela arrangemanget var verkligen typiskt. De ville så mycket, men det blev så fel. Monterprogram måste vara korta och anpassade efter att folk stannar till en liten stund. Att låta en svensk poet läsa en hel bok gagnade knappast den makedonska litteraturen. Jag hoppas ändå att Dimkovska hittar ett förlag som vill översätta hennes romaner och att jag snart ska kunna läsa dem på svenska. Om inte så får ja läsa dem på engelska!
Jag hann aldrig med att göra någon intervju med henne under mässan, men gör det mejlledes nu efteråt. Jag återkommer om det!
Lidija Dimkovska i den makedonska montern. September 2014.
