Min lilla pojke blir bara större och större

När det kommer till Hugos födelsedag blir jag alltid nostalgisk. Han är ju min lilla pojke men blir bara större och större. Det var nu fyra år sedan jag klev in på BB och mer eller mindre krävde en förlossning.

Då för fyra år sedan skulle denna unge ut. Då visste vi inte vad som väntade där inne. Det visade sig vara en underbar lite pojke om skulle ge oss så mycket glädje att vi inte längre kunde föreställa oss att det fanns en tid då han inte fanns.

I fredags fyllde Hugo fyra år. Det krävdes två ”Ja må han leva” för att han skulle vakna. Sedan blåste han mycket yrvaket ut ljusen i tårtan.

Fortfarande lika yrvaken och lite förvånad öppnad Hugo paketen. Av sina föräldrar fick han mest pyssel i form av piprensare, glitter, pärlor och modellera. Sånt som han älskar mest av allt att leka med just nu. Han blev gladare än det ser ut på bilden.

Hugo började en danskurs på lördagen och vi cyklade till Fryshuset. Både cykelturen och danskursen var mycket uppskattat.

Ett mycket uppskattat inslag i födelsedagshelgen var ett besök med mormor, mamma och pappa på Gröna Lund. Eftersom Hugo nu är stor krävde han att få åka själv för det mesta.

Det är tur att Hugo inte är traumatiserad av sommarens händelser. Han fick en ambulanshelikopter av farfar och en orm av mormor och morfar. Båda mycket uppskattade presenter. Ormen har till och med fått en halsduk av en piprensare. När han öppnade paketet med ormen skrek han av förtjusning: ”En orm, en leksaksorm, en snäll orm!”