Min generation

Fjortis-Hanna på nittiotalet.

Kulturkollo utmanar oss att skriva om just vår generation. Vilken bok och vilken film präglar just min generation? Jag föddes 1977 när Mailyn French skrev Kvinnorummet och Gerd Brantenberg Egalias döttar. Detta är dock två böcker som hör äldre generationer till. Jag läste dem först i vuxen ålder. Samma år föddes två giganter (nej inte jag), nämligen Sofi Oksanen och Chimamanda Ngozi Adichie.

Kulturkollo ber oss:

– Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som definierar din generation, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som påverkat din generation fundamentalt (stort ord p.g.a. dramatiken, men du kanske kan komma på något som påverkade, i alla fall lite).

Sex and the city må idag ses som en TV-serie där fyra kvinnor i New York har orimligt mycket pengar och lägger orimliga summor på skor samt har sex med orimligt många män, men då var det en serie om kvinnor som fick ta plats och vara huvudpersoner i en hel TV-serie. Det var kvinnors problem, tankar och känslor som fick stå i centrum och kvinnorna hade makten över sina egna liv och de hade pengar. Revolutionerande då, men serien har kanske inte åldrats med värdighet.

Berätta om en bok, film, musik och/eller TV-serie som skildrar din generation på ett slående sätt, d.v.s. en bok, film, musik och/eller TV-serie som på ett trovärdigt sätt berättar historien om din generation.

Jag skulle säga att Sofi Oksanens Stalins kossor är en fantastisk generationsroman. Den handlar om en tjej med ätstörningar som hamnat mittemellan två världar. Hennes mamma är invandrare från Estland och eftersom det inte syns på huvudpersonen att hon är halvt estniska så måste hon hålla tyst om sitt ursprung för att inte bli kallad ”rysshora”. Det är klart man säkert känner igen sig mer i boken om man är finsk, men det finns ändå mycket som är karaktäristiskt för sena 70-talister. Jag tror att oavsett var i Norden vi växt upp har vi en egen historia att berätta om Sovjet. Vi skrämdes, vi undrade och framförallt drogs vi in i hela världspolitiken när imperiet brakade samman i början på nittiotalet. Få hade nog, som huvudpersonen i boken, varit där men kalla kriget var definitivt en del av vår uppväxt. Dessutom kan man lungt säga att ätstörningar också är det. Tyvärr.