Den heliga Birgitta och Jeanne d’Arc – inte så unika som historieböckerna ger sken av, enligt Dick Harrison.
SVT Kultur har gjort en kartläggning av andelen kvinnor i historieböckerna i skolan och kommit fram till att den endast är 17%. Nej, det är inte att kvotera och ägna sig åt historieförfalskning att se till att fler kvinnor kommer in i historieböckerna, det är historiskt riktigt.
Aleksandra Boscanin skriver i GP:
Att fler män än kvinnor fått sina namn inskrivna i historieböckerna är den naturliga följden av att män dominerat historien. Så vad är det SVT vill uppnå med sin granskning av läroböcker?
Men detta visar på att Boscanin inte har lyssnat till vad historiker säger. Det har inte alla andra som gormat om kvotering och historierevisionism. Dick Harrison har skrivit om detta i Magasinet Neo redan 2015 när Gustaf Fridolin varit ute och kritiserat precis samma sak. Där skriver han bland annat:
De allra flesta politiker och fältherrar genom tiderna har varit män, i synnerhet om vi fokuserar på de senaste 200 åren. Men situationen blir betydligt mer komplex om vi tar hela historien i beaktande. Alltför ofta betraktar vi det förflutna genom nutidsfärgade glasögon, med följd att vi målar in förutfattade meningar i vår vision av gångna tider. En kraftfull manlig offensiv ägde rum på den europeiska politiska arenan mellan 1600-talet och 1800-talet. Det kvinnliga agerandet reducerades i takt med etableringen av manligt präglade byråkratier. Eftersom få läromedelsförfattare är medvetna om vidderna av denna utveckling inser de inte behovet av att tänka ett steg längre och öppna dörren för politiskt betydelsefulla kvinnor när de skildrar äldre historia.
Vi borde lyssna på historikerna och inte dra egna populistiska slutsatser om att mer kvinnor i historieböckerna skulle vara ett utslag för politiskt korrekthet. Populism och att göra narr av feminismen verkar ju ligga rätt i tiden för övrigt (läs Patrik Kronqvist).
Jag blev intervjuad av SVT Kultur igår inför den här artikeln (men det fanns uppenbarligen bättre citat än mina) och då fick jag frågan om det skulle vara dåligt att föra in kvinnor för att man få ger sken av att det varit mer jämställt än det varit. Mitt självklara svar på den frågan är att man måste kunna hålla två saker i huvudet samtidigt och att man kan lyfta fram betydelsefulla kvinnor och samtidigt berätta att kvinnor inte har mycket makt alls. Detta säger även Eva Bonde på Historiskan i artikeln. Hon säger också något annat mycket viktigt:
Ska man lyfta fram kvinnor ska man lyfta fram alla sorters kvinnor. Inte enbart de som passar in i en idealbild av hur en kvinna ska vara – då stärks bilden av kvinnan som en god entitet som är omhändertagande, stöttande och fixar saker.
Kvinnor kan också vara onda och det måste också komma fram. När jag var 15 trodde jag att världen skulle bli en bättre plats att bo på om bara kvinnor fick styra. Det är möjligt att jag hade rätt i det, men bristen på onda kvinnor hade nog bidragit till den föreställningen.
Så ja, fram för fler kvinnor i historieböckerna och lyssna på Dick Harrison. Han säger många kloka saker om detta och han är historiker, inte populistisk politiker. Det om något borde väl vara en liten tankeställare.
