Coming of age in Samoa är en antropologisk studie som Margaret Mead har gjort på ön Tau i Samoa i Stilla Havet. Hon har levt tillsammans med flickor/unga kvinnor i ålderns 9-20 år och undersökt hur deras tonårstid ser ut. Hon var själv vid denna tidpunkt 23 år. Studien är väl ansedd än idag. Hennes slutsatser är att den ångest och förvirring som många i tonåringar i västvärlden känner är kulturellt och inte biologiskt betingad. Tonåringarna i Samoa hade inte alls samma problem . I deras liv av sex inget skuldbelagt eller för äktenskapet avsett. De levde i fria sexuella relationer innan de stadgade sig. Meads slutord i boken är träffande och för vissa kanske väl kontroversiella: På Samoa vet människor ett sätt att leva och de lär sina barn det. Vi i västvärlden vet flera sätt, varför inte låta våra barn välja?
Den nyzeeländska antropologen Derek Freeman har gjort en senare studie då han åkt till Samoa och talat med intervjuobjekten som då var i 70-80-årsålern. De sa då att de bara ljugit och att inget i Meads studie stämmer. Derek Freeman är kristen och hade såklart motiv för att bevisa att studien inte stämde. Dock får man ta hans bevisning med en nya salt då de flesta av intervjuobjekten hunnit konvertera till kristendomen samt inte längre var 20 och talade med en jämbördig, utan 70 och talade med en manlig professor. Intressant nog kom Freemans bok ut först efter Meads död.
2 kommentarer
Kommer inte ifrån misstanken att både Mead och Freeman bägge projicerat sina egna sexuella ideal och använt Samoanerna som språngbräda. Bägge driver varsin agenda för vilken sexualmoral som bör råda i västerlandet.
I samhällen utan preventivmetoder har sexualiteten alltid varit en samhällelig angelägenhet och krävt reglering.
Jo, det är väl inte helt omöjligt. Det är klart att man ska se källkritiskt på båda studierna. Dock är ju sexualmoralen som Mead påstår råda i Samoa, den som råder i större delen av västvärlden idag.