Mhairi McFarlande är feelgooddrottningen över alla feelgooddrottningar och när hon kommer ut med en ny bok, kastar jag mig över den. Last night läste jag på originalspråk eftersom jag inte orkar vänta till hösten. Alla som läst den har lovordat den och sagt att den är hennes bästa. Samtidigt varnar deras recensioner mig för att den är annorlunda, svartare och mindre förutsägbar än hennes tidigare. Jag var otroligt spänd på den!
Fyra vänner, en dör och de andra lämnas i sorg och saknad. De kommer att sörja, men också att rannsaka sig själva. I botten ligger historien om Ed och Eve där Ed förklarade sin kärlek för Eve när de skulle skiljas för att gå på universitetet. Ett missförstånd skulle skilja dem åt som par och Eve var länge ensam och längtade efter Eds kärlek. Ed trånade även efter Eve, trots att han var i ett förhållande med Hester. Efter vännens död får Eve omvärdera många saker i livet, flera gånger om.
Last night är en bok med sorg som huvudtema. Vad gör man när ens bästa vän dör? Hur går man vidare? Det är också en bok om att omvärdera det man alltid trott att man ville ha och omvärdera människor i sin närhet. Ungefär i mitten av boken blev jag irriterad och var rädd för att boken inte skulle sluta som jag ville. Sedan började jag luta mig tillbaka och tänka att Mhairi McFarlane, henne KAN man faktiskt lita på. Utan att avslöja något mer kan jag säga att jag inte blev besviken.
Det är svårt att förklara den här bokens storhet utan att spoila handlingen, så ni får helt enkelt lita på mig när jag säger att det McFarlane gör i sin bok är tämligen unikt för genren och det är också en rejäl flirt med verkligheten, som den ser ut och som den borde vara. Feelgood ska ju vara en verklighetsflykt, men ibland kan ju myset fastna i halsen (förlåt för dålig metafor) när man i efterhand tänker på hur ett kärlekspar egentligen fick ihop det. McFarlane skriver så att inget fastnar i halsen utan bara blir fantastiskt!
