Jag gillar normalt sett inte biografier. De brukar vara långa och tråkiga och gå igenom hela uppväxten innan man kommer till det väsentliga. Därför blev jag så glad av boken om Kerstin Thorvall. Den är kort och bygger på intervjuer med författaren. Mattsson (text) och Roosmark (foton) känner Thorvall och det blir därför ett mycket personligt porträtt.
Kerstin Thorvall var en mycket speciell person. Hon led av ångest och åkte ut och in på kliniker och dog svårt senil på ett äldreboende våren 2011. I boken Jag minns alla mina älskare och hur dom brukade ta på mig går Thorvall igenom sina älskare och hon berättar även om dem i Dagarna med Kerstin. Hon skäms inte över sitt beteende eller att hon haft en älskare som varit kompis med hennes söner. Hon kan inte ändra den hon var, men hon förstår att sönerna skäms. Boken handlar mycket om att hon kämpat för att få vara den hon är, trots att folk i hennes omgivning inte gillat det. Folk är allt från lärarna i sönernas skola till feministerna som inte gillade att hon gick i dräkt.
Dagarna med Kerstin är ett mycket vackert porträtt av en udda person. Vackert trots att Thorvalls nycker och ångest beskrivs ganska ingående. Intervjuerna som boken bygger på är gjorda mellan 2002 och 2004 och med en levande beskrivning av Mattssons relation med henne och vackra foton av Roosmark får vi en liten bild av vem Kerstin Thorvall kan ha varit.
2 kommentarer
Vad tycker du om Thorvalls egna böcker? Jag har bara läst ”Det mest förbjudna”. Personligen tycker jag att den var på sina sätt en uppfriskande bok, men jag känner inte riktigt att jag vill pröva på fler böcker av henne. Min förutfattade mening är att hennes böcker är ganska lika varandra. Är det någon du rekommenderar?
Nej, jag har bara läst Jag minns alla mina älskare. Men min mamma har flera böcker av henne och tänkte norpa åt mig dem när jag åker dit nästa gång. Boken om älskarna är rolig och den kan jag rekommendera!