Nu är det snart jul och inte många författare kvar i min kalender. Idag tänkte jag skriva om Dubravka Ugresic, som jag tror är ganska så okänd för många. Hon kommer från Kroatien och är skönlitterär författare, litteraturhistoriker och essäist. Hon har översatts till svenska och har nyligen kommit ut med två av hennes mest kända verk på Albert Bonniers förlag, Den ovillkorliga kapitulationens museum och Smärtans ministerium.
Kulturjournalisten Anneli Dufva ansåg att Dubravka Ugrešić skulle få priset 2013 med följande motivering: För att Ugrešić i sina romaner och essäer låter tiden, minnet och exilen, i fragment, likt fotoalbum, öppna en tankevärld präglad av ett Europa format både av sina krig och sina filosofer. Hon verkar som författare i en zon där klassisk bildning möter masskultur, öst möter väst och hon gör det med ett språk som både förmår att bära, och lever av, dessa motsatser.
Jag tyckte om Baba Jaga la ett ägg, som hittills är den enda bok jag jag av Ugrešić och framförallt att hon hade en feministisk analys på kvinnans åldrande. Jag ser fram emot att läsa fler böcker av henne för språket och berättarstilen lovar definitivt mer!
Jag har läst Baba Jaga la ett ägg.
