Många böcker från världslitteraturen är skrivna av någon som tillhör en minoritet i det land hen lever. Det behöver inte nödvändigtvis handla om att minoriteten är förtryckt. De böcker som behandlar majoritetsbefolkning och minoritetsbefolkning i krig med varandra kommer att komma i ett tema längre fram. Idag skriver jag om andra perspektiv på att leva i ett land utan samma språk och kultur som majoriteten. Jag har läst mycket finlandssvensk litteratur, men idag tänkte jag skriva om böcker längre ifrån oss i Sverige.
Jag börjar hemmavid, även om detta är en världsläsningskalender. Ann-Helen Laestadius har skrivit om hur det är att vara same i Sverige i sin ungdomsserie Sms från Soppero.
En bok jag läste för många är sedan var Döttrarnas rike av Namu Yang Erche om mosofolket i Kina. Enligt boken ska folket vara världens enda matriarkat, men det stämmer nog inte helt. Kvinnorna har dock en stor betydelse i kulturen.
Den mongoliska författaren Balajieyis har beskrivit livet bland den kinesiska minoriteten i Mongoliet i Ett brokigt band om renens horn.
I många sovjetrepubliker var ryssarna i minoritet och i Andreij Volos roman Hurramabad, berättas om den ryska minoriteten i Tadjikistan. Hurramabad är en sån där bok om nästan alla som läser sig runt jorden har läst, eftersom den är den enda lättillgängliga boken från Tadjikistan. Den finns på svenska och är helt klart läsvärd!
I Dödstvätterskan föds huvudpersonen i Kurdistan, vilket innebär att hon tillhör den kurdiska minoriteten i något land i Mellanöstern. Jag tror inte att det sägs var, men författaren Sara Omar är från Irak så det ligger väl nära till hands att tro att det är där som boken utspelar sig. Idag är Sara Omar verksam i Danmark.
