Idag ska jag skriva om en av mina favoritböcker – Purpurfärgen av Alice Walker. Bokens kärlekshoistoria är annorlunda och kanske inte helt ömsesidig, men den för oerhört mycket gott med sig för huvudpersonen Celie. Kärlekshistorien är mellan henne och hennes mans älskarinna Shug.
Celie är mamma till två barn, som hennes far är pappa till. Hon gifts sedan bort till en man som är våldsam och våldtar henne. Vändningen blir när han kommer med med Shug, som ville lära Celie att bli självständig från män. Hon lär henne inte bara att läsa och skriva, utan även att njuta av sex. Även om Shug kanske inte besvarar Celies kärlek, så växer det fram ett fint band mellan dem.
Purpurfärgen är en av världshistoriens bästa böcker, tro mig. Den har så många dimensioner och det är fint att se hur Celie utvecklas genom boken. Boken är skriven i jagform och först är språket som ett barns, för att ju längre man läser och ju mer hon lär sig, bli bättre och bättre. Det är också fint att Celie får bli trygg i sig själv, även om hon aldrig lär sig att ha sex med människor som har en groda mellan benen.
