Christina López Barrio har jämförts med Isabel Allende. Hon ska enligt recensenter uppfunnit den spanska magiska realismen. Den omöjliga kärlekens hus har fått många bra vitsord på omslaget. Trots det känner jag enbart lättnad när boken äntligen är utläst.
I det avlägsna och från omvärlden isolerade huset Villa Röd i en by i Kastilien, Spanien, bor det kvinnor som det vilar en förbannelse över. De blir alla övergivna av männen de älskar och föder sedan en flicka utom äktenskapet. När boken börjar är det 1800-tal och boken går i rask takt fram till 60-talet. Kvinnorna i varje generation försöker på sitt sätt att bryta förbannelse och hämnas. Clara gör om Villa Röd till en bordell, Manuela pryglar sin dotter och Olvido vägrar prata med sin mor. Tillslut föds en pojke och förbannelsen bryts.
Jag vet faktiskt inte var jag ska börja. Jag fann inget bra eller fängslande i den här boken. Personer man borde bry sig om mördas eller dör på annat sätt och det rörde mig inte i ryggen. Jag var totalt likgiltig inför bokens upplösning. Jag är ledsen, men jag vet faktiskt inte vad för bra jag ska lyfta fram med den här kvinnliga släktkrönikan.
Läs mer: Bazar förlag, Adlibris Bokus
1 ping
[…] har inte läst mycket från Spanien; några nobelpristagare, en mycket dålig bok om fyra generationer kvinnor och så Carolos Ruiz Zafon som visserligen är en stor […]