Läsarberättelse: ”Maria Lang och jag”

Här kommer ett bonusinlägg apropå Maria Lang-dagen som Fiktiviteter ordnar bland bokbloggar idag.

Jag kom på att när jag recenserat Mördaren ljuger inte ensam förra sommaren så fick jag en fin berättelse av en av mina Facebook-vänner. Han som skrivit det heter Ilmari Syrjälä och är präst i Helsingfors. Jag blev så glad över hans historia och att en författare och böcker kan påverka en människa så mycket och att läsande hat ett så positivt inflytande på våra liv. Här är Ilmaris berättelse om sitt förhållande till Maria Lang, Sverige och feminism:

Jag har inte sett filmen, men har läst boken flera gånger. Första gången var i gymnasiet på 70-talet då vår svensklärare gav oss uppgift att läsa den och sedan skriva om den. Och på den vägen är jag.

Trots att de flesta av hennes böcker är översatta till finska (mitt modersmål) har jag läst dem på originalspråket. Jag har blivit en riktig Maria Lang -fan och har under åren samlat hennes böcker (på originalspråk). Det fattas ännu en novellsamling och tre deckare (en av dem har jag på finska), men 39 vuxendeckare och 4 barndeckare (eller för alla åldrar som de marknadsfördes) har jag lyckat hitta. De flesta i antikvariat i Sverige eller Finland, några i senare pocketupplagor. Lang-böckerna inspirerade mig också till att läsa andra böcker på svenska.

Det har genom åren varit en gemensam hobby med min hustru. Hon tycker också om Maria Lang och vi har två gånger rest till Nora för att se böckernas ”Skoga”. Första snabbvisit på 90-talet var bara över en natt, men för två år sedan stannade vi fyra dagar. Mycket sannolikt är att vi någon dag reser dit igen.

När Dagmar Lange dog i oktober 1991 hade jag nästa vecka en morgonsamling i en högstadieskola här i Helsingfors (jag är präst i ungdomsarbete). Jag kommer ihåg att det passade mycket bra i dagens tema när jag berättade om en 78-årig kvinna som hade betytt mycket för mitt liv även om hon inte hade känt mig och jag aldrig hade mött henne. Det var inte för att hon var fil.dr eller lärare och rektor som var viktigt för mig. Hennes deckare ledde mig till en ny värld, svensk litteratur, och förstärkte mina kvinnosakstankar fast hon hade skrivit dem främst för att underhålla. Den första boken visar att hon på 40-talet var redo att skriva om saker som många dåtida författare inte tog upp.

Jag rekommenderar varmt!