Igår var det dags för Landsort läser, vår årligt bokklubb här på ön. Den leds av Landsorts kulturprofil Brigitta Silfver, som förra året kom ut med boken Skärgårdssystrar. Vi tror att det är elfte året som det körs och jag har nog kunnat vara med tre av dem. Första gången minns jag att vädret var uruselt och Hugo var så liten, att vi åkte hem. I år var det boken Fars rygg av Niels Fredrik Dahl som Birgitta valt ut som sommarbok.
Fars rygg är en berättelse om en far, från tidiga år i Alexandria via internatskolor och andra världskriget, till ett vuxet liv där han gick och gick och antagligen var ganska ensam. Han mor, författarens farmor, var ensam och psykiskt sjuk och hemskolade pojken de första åren. Fadern var domare och den som bestämde allt. När modern inte längre kunde ansvara för pojkens skolgång, skickades han hem till Norge för att gå i skolan. Där var han ensam och fick aldrig några vänner. Det var först på en internatskola i Schweiz som han fann vänner. Tyvärr fick han där också sitt hjärta krossat för första gången. Vänner fick han också i en vänsterrörelse i Norge, men även där fick han sitt hjärta krossat. Senare träffar an G, som han gifter sig med och som av allt att döma verkar ha samma problem som modern, och om henne har Niels Fredrik Dahl skrivet en annan bok.
Vi delades som vanligt upp i två grupper, där Brigitta och hennes man Per satt upp olika parametrar för att vi ska bli så bra grupper som möjligt. Par får exempelvis inte vara i samma grupp. Vi var ca 8 personer i varje grupp och i vår grupp handlade diskussionerna mycket om ensamhet och om vad som är sant i boken och vad författaren hittat på helt utifrån egna spekulationer. En i gruppen hade själv hittat gamla brev som hennes mamma och mormor skrivit och hon funderade över om det hade gått att få fram den bild som porträtteras av fadern i boken. Vi pratade om hur mycket man behöver lägga till utifrån sina egna fantasier.
Vi var alla överens om att det handlade om ensamhet. Mamman/farmodern var ensam. Pojken, som i boken kallas far, var ensam. Var det kanske egentligen så att författaren var ensam och att det är därför han skrivit boken? Ledtrådarna är promenaderna. Alla ensamma i boken går och så går även författaren.
Vi stannade också vid domaren, pojkens/fars pappa, författarens farfar. Var han en man av sin tid eller var han ett kräk? Vi fick veta efteråt att detta varit en het debatt i den andra gruppen. Jag tillhörde dem som ändå ville nyansera bilden av domaren. Han var en auktoritär far som bestämde allt, men kanske var det inte helt lätt att ha en fru som var deprimerad i en tid då sådant inte pratades om, än mindre fanns så mycket hjälp för. Han ville det bästa för sonen, även om det ledde till ensamhet för pojken. Först lämnades han med sin mor, som kunde avbryta lektionerna för att gå ut och gå. Sedan skickades han till ett par i Norge där han blev substitut för deras döda son. När föräldrarna tillslut skilde sig för att domaren har hittat en ny, fick pojken snällt följa med modern till Norge. Med dagens syn på föräldraskap var fadern såklart ett kräk, men boken börjar med en barndom på 20-talet och det var en annan tid.
En rolig överraskning var att författaren Tove Berggren, aktuell med Gastar på Gästholmen på Bonnier Carlsen, dök upp på träffen. Hon är en gammal bekant med Brigitta Silfver som kommit ut till ön för att skriva. När hon träffade Birgitta och fick höra om bokcirkeln, läste hon boken och kom förbi. Det var intressant med författarvinkel på boken vi läst.
Efter samtalet drack vi vin och åt ost och pratade om allt möjligt. Lite politik blev det, trots att man ju inte borde prata politik. Allt gjordes dock utan att någon blev arg eller hetsade upp sig och vi hade mycket trevligt. Diskussionen om domaren fortsatte och min sammanfattning av kvällen är att det var en mycket bra bok som ledde till intressanta samtal och reflektioner. Jag ser mycket fram emot nästa års bok och träff!
