På Landsort har jag läst känna Birgitta Silfver. Hon har under många år hållit i öns amatörteater som under flera sommarfestdagar har haft föreställning i byn. Jag fick höra att hon har skrivit en bok, Skärgårdssystrar, och självklart ville jag läsa den. Jag fick ett ex när jag lånade boken för den årliga bokcirkeln på Landsort.
En kvinna kommer till en skärgårdsö där hon har köpt ett hus. Hon har lämnat sitt vanliga liv och är ledsen och ensam. Hon ska försöka hitta sig själv i skärgården. I huset som hon köpt står en gammal soffa. När hon sätter sig i den, börjar soffan att berätta historier om andra kvinnor som levt på ön. Det är gripande berättelser om svek, sorg och att förlåta. Så sakteliga börjar kvinnan förstå att hon behöver ta tag i sitt liv för att hon inte ska förbli ensam. Hon ringer sina döttrar som ett första steg. Hon öppnar även upp sig för en manlig granne som visar intresse för henne.
Skärgårdssystrar en en bok om systerskap över tid och att lära sig av dem som levt före. Jag som hört och sett Birgittas teaterföreställningar genom åren kunde känna igen mycket i hennes stil med den pratande soffan som satt inne med så mycket visdom. Det var också roligt att vi precis haft bokcirkel om en bok om åldrande just hemma hos Birgitta och så handlar hennes bok om lite samma sak.
Jag tycker att det var en fin bok som vävde samman historier från förr med en kvinnas liv och fick henne att göra något åt sin situation. Det knyter an till de diskussioner vi hade om åldrande och att vara ansvarig för val man själv gör i livet. Sedan kunde jag inte bestämma mig för om jag tyckte att det var bra eller dåligt att det inte var Landsort som var skärgårdsön i boken. Det hade ju varit lite roligt med alla miljöer som finns här, samtidigt som jag förstår att hon ville göra det helt fiktivt.
