Å jag vill veta varför pappan i familjen alltid kör, är de nått bara han förstår?
Raymond och Maria – Storstadskvinnor faller ner och dör
Det citatet får inleda detta blogginlägg som ska handla om kvinnor och parkering. Pär Ström har uppmärksammat ett forskningsresultat som visar att kvinnor är sämre på att parkera än män. Jag har inget att säga om denna forskning och utan att läsa resultaten och forskningen själv, kan jag konstatera att jag tror att det är sant och riktigt som Ström skriver. Jag tror på att forskaren Claudia Wolf har kommit fram till att män är bättre på att parkera. Detta säger oss dock ingenting om huruvida det är biologiskt eller kulturellt betingat, vilket Ström missar helt i sin analys. Han hänvisar till sin selektivt utvalda forskning i boken Sex feministiska myter och menar att detta självklart beror på att män har bättre spatial förmåga än kvinnor.
Den i övrigt mycket kloka feministen Germanie Greer har uttalat sig om att kvinnors bröststorlek kan vara avgörande, vilket såklart är ren nonsens, men hon säger även att det beror på hur mycket man övar, vilket såklart är helt sant. Då kan vi läsa låtcitatet ovan en gång till och fundera på hur det såg ut i vår egen uppväxt. Och hur det ser ut idag.
Jag är själv urusel på att parkera. Jag vet att att detta inte beror på min spatiala förmåga. Visst, jag förnekar inte att det kan hänga ihop och att en person med bra spatial förmåga (som jag) borde vara bättre på att parkera, men i mitt fall beror det på att jag väldigt sällan parkerar. Dessutom körde jag upp två gånger. Första gången åkte jag dit på en dålig parkering. Andra gången gick det galant, men när jag skulle parkera utanför vägverket fick jag helt plötsligt inte till det. Allt låste sig och jag höll nästan på att börja gråta. Det gick tillslut och jag klarade körkortet trots detta. Efter det har jag själv satt bilden att Hanna, hon kan inte parkera. Efter en hel sommar med sommarjobb där det ingick att köra en minibuss var det inga problem att parkera med en vanlig bil. Men det var snabbt glömt och jag hade återigen svårigheter att parkera.
Det finns många familjer där mannen inte låter kvinnan köra bilen, eftersom den är för dyr/fin/avancerad/what ever. Jag hade en pojkvän en gång och trots att han var född 81 hade han fyrtiotaliståsikter. Hans dröm var att köpa en stor fin bil. Jag skojade med honom och frågade om jag skulle få köra den och han svarade kanske och försökte låta skämtsam på rösten. Jag hörde dock att han aldrig i helvete skulle låta mig göra det. Saken togs aldrig upp mer.
Det är så lätt att se ensidigt på forskningsresultat. Vill man ha ett resultat så kan man få det. Jag har redogjort för detta i en artikel som ni kan läsa här. Det KAN finnas andra orsaker än rent biologiska, men antifeminister och biologister vägrar hårdnackat att inse det.
25 kommentarer
2 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
Om kvinnor fick öva lika mycket på att parkera som män, så är jag övertygad om att de skulle bli lika duktiga. Jag tror inte att det handlar om bröststorlek eller spatial förmåga, utan övning och självförtroende.
Kvinnor får ju idag köra bilar. I alla fall när mannen i familjen har druckit på festen. Men båtar? Och grillar? Näe…
http://ordningsfrun.blogspot.com/2011/06/jamstalldhetens-granser.html
Det är jag helt övertygad om! Själv har jag nog bättre spatial förmåga än de flesta, men parkera kan jag inte. Jag kör bil ca 10 gånger per år. Det räcker nog som förklaring.
Underbart inlägg! Min man grillar alltid och vi diskuterar det problemet. Han var till en början inte så förtjust i det, men gillar det mer och mer. Grejen är att min specialitet i köket är såser och sallader och jag vill ju gärna stoltsera med detta. Det känns som en olösbart problem i vårt fall ;o) Men skämtåsido så är det ju så. Det värsta är när tre män stirrar på en grill med en öl i handen och en kvinna jobbar sig svettig i köket. Inte alltför ovanligt.
Får och får…
Som bilintresserad ung man såg jag till att låna föräldrarnas bil och intensivträna. Parkerka, parkera, parkera. Till slut satt det.
Sen köpte jag egen bil så småningom, med andra mått, och då var det bara att träna in det igen.
Enda sättet att få ett moment att funka är att träna. Ungefär som att spela en skala på fiol. Sen finns det förstås viktigare saker att lära sig än att fickparkera. Om man nu inte är en bilintresserad ung man, förstås.
Precis! Och eftersom kvinnor sällan uppmuntras till ett bilintresse så är det få som gjort som du. De finns förstås, men de kan inte själva jämna ut statistiken.
Bara för att så måste jag säga att min fru ALLTID kör bilen. Varje dag till och från jobbet samt i nio fall av tio när vi åker bil annars. Hon har en tuff och säker körstil men när det kommer till parkering så är det något som inte fungerar. Den annars så säkra bilföraren blir stressad, slarvar och ger ofta upp. Jag kör mycket fegare än henne men i grenen parkering skiner jag upp.
Att det sitter i generna eller brösten är bara trams. Däremot är jag nyfiken på varför det blir så….
Ja, det var ju märkligt. Men det kan ju vara en liknande historia som min bakom? Alltså att man en gång var dålig och så finns helt enkelt inte självförtroendet? För mig blir det liksom ett svart skynke varje gång jag ska parkera och allt låser sig. Det har som sagt inget att göra med mina bröst och troligtvis inte med min spatiala förmåga heller, men blir vi kvinnor itutade att vi är sämre på att parkera, tror jag att vi kommer att fortsätta vara det.
Jag har världens värsta lokalsinne (=bristande spatial förmåga) men är fena på att fickparkera. Träning gör underverk!
Och jag har världens bästa lokalsinne, men kan inte parkera ;o)
Enkelt varför kvinnor har svårare att parkera! Därför att de aldrig får köra bilen och öva så som männen gör. Jag menar, NÄR tvingas kvinnorna köra? jo, när karln druckit och det är mörkt och hon är trött, tro fan att det blir galet då när hon dessutom är ovan…
Precis! Ett komiskt minne är när hela min familj åkte på bilsmeter i Europa i 10 dagar. ALLA i bilden hade körkort, men det var bara pappa som körde. Det var inte det att vi andra inte fick, utan snarare att vi blev bekväma. Det är ju en annan aspekt.
Ni andra smet från ert ansvar och utnyttjade er pappas ridderlighet, hans könsroll att vara karl för sin kilt och stå där andra faller. Han kanske satt och undrade när ni andra skulle få tummen ur och sätta er bakom ratten efter nästa rast. Men kuvad som han är suckade han över ännu ett par timmar på autobahn, likt er klassiska dubbelarbetande kvinna över ännu en disk, och fann sig i sin lott för husfridens skull. Hur känns det att vara en förtryckare och glida räkmacka? För du har väl samma analys åt båda hållen?
Vi erbjöd oss, så där har du fel.
Varför behöver kvinnor ständigt ”uppmuntras”? Det finns ingenting som hindrar en ung kvinna att själv köra bil (och träna på att parkera om det behövs). De flesta unga kvinnor och män som just tagit körkort är dessutom fortfarande singlar, så i de fallen kan man heller inte skylla på att det är mannen som kör familjens bil. Nej, i vanlig ordning för feminister handlar det om att skylla bort kvinnors eget ansvar på männen. De dumma och onskefulla männen förtrycker de stackars kvinnorna, buhähähä!!! Att förvänta sig att kvinnor ska ta eget ansvar existerar ju inte i feministers svart-vita värld där män alltid är onda och kvinnor alltid är oskyldiga offer.
Nu kan vi lugna ner oss lite, va? Och läsa det som det verkligen står. Ok, om du tycker att uppmuntra är ett dumt ord så kan jag välja ett annat. Jag tror att många av våra intressen styrs av förväntning och det som våra föräldrar och andra presenteras för oss. De flesta bilintresserade ungdomar har bilintresserade föräldrar. Det var det enda jag menade med uppmuntran.
Det är ingen mans fel att kvinnor är sämre på att parkera (förutom i de fall då kvinnor inte tillåts köra familjens bil). Dock är det ett faktum att kvinnor är osäkrare och har mindre erfarenhet i trafiken. Alla kan öva, så även jag, men hela inlägget jag skrev handlar inte om att skylla ifrån sig, utan att visa att det beror på erfarenhet, snarare än gener. Min man har inget körkort, så jag har ingen man att skylla på, men jag har ingen bil = jag får ingen övning = jag kan inte parkera för att jag inte övar = det har inget med mina gener, bröst eller könsorgan att göra. Jag måste självklart ta eget ansvar för att förbättra detta, något annat har jag aldrig påstått.
På gruppnivå kan det säkert finnas biologiska skillnader, men de individuella skillnaderna är större. Det går inte att dra slutsatser om enskilda individer. Att din fd pojkvän inte skulle låta dig köra hans dyra bil kanske säger mer om just er. Om han visste att du har ett taskigt record när det gäller parkering, så förstår jag honom. Kör din egen bil. Varför ska han riskera sin nya bil för att du inte lärt dig parkera. Den där sista ”lika skyldigheter” glöms lätt bort. Om han hade ett taskigt record på att tvätta kläder (krävs knappast annat än träning) så hade du inte låtit honom tvätta din nya YSL förrän han tagit sitt ansvar och lärt sig tvätta egna kläder utan att röda strumpor slinker med.
Det intressanta är att lösningen på parkeringsproblemet skulle vara uppmuntran, you go girl, killar släpp fram kvinnor och sluta ta över. I det andra fallet: Vafan karl, ta ansvar för tvätten och lär dig tvätta dina egna kallingar! Sluta överlåta detta på din fru.
I båda fallen betraktas kvinnor som passiva svaga och män som aktiva ansvariga. Snacka om dubbelmoral och att sänka kvinnor. Om vi nu tar smita från ansvarsmodellen i tvättfallet borde lösningen vara: Köp dig en bil kvinna och lär dig köra själv. Smit inte undan ansvaret att köra och tvinga din man att stirra in i baken på en lastbil ända till Öland!
Kan det vara så att i båda fallen tar man på sig ett tråkigt jobb för att man vill sin käresta ska slippa? Samtidigt ser man till att behålla tolkningsföreträde på hur jobbet ska göras. Kan tänka mig att kvinnor gärna överlåter körandet om de jämt får höra de gör fel, som att män överlåter tvätt och städning av samma skäl (och sedan tar tag i några ”manliga” hushållssysslor som feministrörelsen är blinda för).
Så förklaringen är nog mer komplex än dumma karlar som förtrycker stackars svaga kvinnor.
Nu har jag ju aldrig påstått att det handlar om att män förtrycker kvinnor. Min tes är att det inte sitter i generna.
Visst kan det vara så att vi blir bekväma och låter den andra göra det som den är bäst på och det måste vi alla ta ansvar för att bryta. Jag har tex börjat köra båt på landet, för att det inte bara ska vara pappa som kör båten. Jag vill vara ett bättre föredöme för mitt framtida barn. Notera att jag själv tar ansvar för detta. Jag har aldrig påstått att eget ansvar inte existerar.
Vad gäller att inte låta någon köra ens bil så är det väl ok om man inte bor ihop eller har gemensamt hushåll. Men om man för familjens pengar köper en bil som bara den ena får köra, kass på parkera eller inte, så är det enligt mig fullständigt oacceptabelt.
Det är intressant det du skriver, att du inte tror på att det är dumma karlar som förtrycker svaga kvinnor utan att det är mer komplext. Det är precis det feminismen innebär. Det handlar om strukturer.
Nu var ju din tes precis att män förtrycker kvinnor, de låter dem inte köra bilen.
Men feministerna har väl en konstig syn på vad förtryck är också… eller jo, klart ni har, feminismen existerar ju.
…”Det är precis det feminismen innebär. Det handlar om strukturer.”
Feminism på den tiden jag var med på tåget handlade om lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Tyvärr har begreppet idag tagits över av ett gäng med samma problemformulering och retorik som SD eller VAM på sin tid, bara olika syndabockar. Testa transgenusmotorn på valfri text av våra tongivande feminister och få en text ingen tidning skulle trycka. Då hoppar jag av tåget.
För mig handlar det om att vara en hel oberoende människa. Att kunna både det ”manliga” och ”kvinnliga. Därför ska jag laga mat med min son idag. Och min dotter får minsann också fixa sin cykel. Går alldeles utmärkt utan genussnömos och ”hen”-hysteri. Bara att ge barnen fler strängar utan pekpinnar, som att förbjuda småpojkar (men inte flickor) att ha spindelmansdräkt på dagis. Då byter man bara roller.
Vi människor är ibland vanedjur, värre än hästar. Vi söker oss till kända bekväma situationer. Vi tar jobb där vår plats i syskonskaran och byter sällan helt arbetsbana. Vi gör det vi är bra på och få har inställningen att ”nytt och svårt” är kul. Samtidigt ger det bekanta makt och tolkningsföreträde. Ansvar och makt hänger ihop.
I dagens jämstäldhetsdebatt jämförs gladeligen den manliga makten (som ett fåtal män har) med det kvinnliga ansvaret i hemmet. Men är helt blind för det manliga ansvarstagandet om försörjning och den kvinnliga makten över hem och barn. Den beskrivs bara som en börda. Man kritiserar det manliga tolkningsföreträdet inom vissa yrken, men missar det kvinnliga tolkningsföreträdet i andra yrken och hemma. Den dag man hör en feminist prata om att lämna ifrån sig ”kvinnlig” makt som man kräver ”manlig” kan man börja ta er seriöst.
Utan att för den skull hissa Pär Ström till skyarna tar han upp att det finns generella könsskillnader, som dock inget säger om individ. Att allt inte är sociala konstruktioner. Dessutom visar han ibland hur absurt vissa feminister argumenterar, genom att köra samma retorik tillbaka.
Jag kan håll med om att vissa tongivande feminister är ganska svart-vita i sin argumentation, men jag tycker inte att jag är det. Jag är liberal och skyller inte allt ont på män. Att det handlar om strukturer är jag dock övertygad om. Det finns massor av forskning som visar att pojkar och flickor inte behandlas lika från början och då är det inte så konstigt att killar är överrepresenterade bland dem som gillar bilar och tjejer bland dem som vill jobba inom vården. Det är bara att gå in i en leksaksaffär så ser man att barn inte har samma förräntningar på sig avseende intresse.
Och angående hen så handlar det om att ha ett ord man kan använda om någon man inte vet vilket kön det är, tex mitt ofödda barn i min mage. Det tycker jag inte är hysteriskt.
Jag håller med om att många kvinnor vill behålla makten i hemmet. En stor del av det tror jag ligger bakom att vi inte delar föräldraledigheten. Där krävs det att kvinnor tar ett steg tillbaka och att männen höjer sina röster för att de vill vara hemma mer. Och angående mitt exempel med bilen så är det ju så att vi kvinnor måste ryta ifrån så att det inte köps in en bil man inte får lov att köra, även om jag hoppas att de flesta män inte är så galna att de anser att det bara är män som kan köra bilar på ett säkert sätt.
Jag ska vara föräldraledig vilken dag som helst och jag lovar att jag kommer att skriva om livet hemma med barn och hur jag hanterar det att min man vill vara med barnet lika mycket som jag. I maj är det han som ska vara hemma, lika många månader som jag och då kan jag säkert komma med erfarenheter från hur det är att lämna över hela ansvaret för barnet till honom.
Bara att gratulera till en intressant tid framöver med barn. Första? Då är det mycket nytt. Se till att ni avlastar varandra så ni båda får vila några timmar om det blir jobbigt. Kan lova dig att livet vänder åt något håll, men inte rakt fram. Det är lätt att man sätter upp entusiastiska mål för hur man vill ha det, men mycket lär man få kompromissa med. Det är inte hela världen om disken står framme ett tag eller garaget ostädat.
Hur man fördelar dagar är individuellt, men har man råd så bör man dela hyfsat lika. Sen kanske man kan vara hemma deltid fm o em. Bara båda känner att ni får en bra relation med barnet.
Vi har nog mer lika än olika i tänket. Jag har bara svårt för den sexism mediafeminister och vissa politiker häver ut sig.
Har själv två barn som jag försöker uppfostra utan förutbestämda stämplar. De har alla strängar att spela på, men får inte bannor om de väljer ”traditionellt” heller. Har beskrivit vårt friluftsliv i boken Uteliv med barn.
Lycka till.
Tack! Det är vårt första barn och det är såklart jättespännande! Och det är klart att allt inte kan vara som förut, även om det är supersvårt att just nu föreställa sig exakt hur det kommer att bli.
Det låter som att du har en sund inställning till barnuppfostran. Det finns föräldrar om experimenterar med sina barn åt ena eller andra hållet och inte låter dem leka med aningen traditionella leksaker eller det motsatta och det slutar aldrig väl. Men man kan presentera olika saker för som så att de vet att de kan leka med vilka leksaker de vill. Det är viktigt att föräldrarna markera och talar om för barnen att det är ok för en pojke att ha rosa, även om man inte bör tvinga honom att ha det. Vår bebis kommer att få filtar och kläder i regnbågens alla färger.
Intressant bok! Av det jag läste låter det vettigt och genomtänkt. Jag tror också att man kan göra mycket med barn, men precis som du skriver, kanske inte på samma sätt som förr. Vi vill gärna resa med vårt barn, men vi är medvetna om att man måste anpassa det efter barnets intressen och personlighet.
Tror inte man kan förklara hela skillnaden med träning. Har stött på många tjejer som har väldigt svårt att förstå hur man hanterar bilen fundamentalt, vilket håll man ska vrida ratten på när man backar tex. Visst kan man träna in sådant, men jag tror att många tjejer har längre startsträcka och därmed ger upp lättare.
Sen förstår jag inte varför tjejer inte tränar på detta när de tar körkort/är unga innan de flyttar ihop med en patriarkal man som förbjuder dem att köra familjens bil.
Du hänvisar till att tjejer inte uppmuntras. Tror inte det är speciellt vanligt att killar uppmuntras det det heller. Det finns något som heter eget initiativ och ansvar.
Jag har aldrig i hela mitt liv stött på en van bilförare, man eller kvinna, som inte vet vilket håll man vrider ratten åt. Däremot har jag mött osäkra bilförare, kvinnor och män, som inte förstår hur man ska backa med släp eller fickparkera.
Med uppmuntras menar jag att min dagmamma knappast kastade leksaksbilarna efter mig när jag var liten.
Jag har aldrig förnekat att det handlar om eget initiativ och ansvar.
Min fd var sån att hon inte klarade av att ta råd av mig, enda människan som jag varit rädd när denne körde. Försökte påtala körställning och växlingsteknik samt även att denne skulle köra mer under förutsättning att jag tilläts bibringa min ringa kunskap i ämnet. Detta gick inte och vid ett senare tillfälle tog denne bilen och skrotade den genom att köra in i baken på en annan bil som stod och väntade vid en rondell. Nästa bil fick ej köras av någon annan än mig eller under mitt överinseende då jag inte ville offra barnen på okunskapens altare av en person som dessutom vägrade lära sig.
Jag skulle nog gärna vilja höra ditt ex version av den här historien. Det låter lite väl extremt dåligt för någon som har klarat uppkörningen, men de finns ju såklart.
[…] som inte översatts. Hon är aktiv i debatten fortfarande. Bland annat kunde vi se henne i somras uttala sig om en undersökning som kommit fram till att kvinnor är sämre på att […]
[…] Detta citat har fått illustrera ett tidigare blogginlägg om att kvinnor är sämre bilförare än män. Jag undrar varför det fortfarande är så som […]