Lyran har utmanat andra läsare att läsa klassiker. Jag recenserar ju inte allt jag läser, men eftersom jag sagt att jag ska vara med så vill jag härmed berätta att jag har läst den irländska nobelpristagare Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot. Jag var inte jätteimponerad, men jag tror att jag skulle tycka bättre om den om jag fick se den och inte läsa den. Vad den egentligen handlar om är väl inte helt klart, men två killar väntar på en tredje som aldrig kommer. Flyktingar som behöver hjälp? Jag vill inte ge mig på att tolka pjäsen, utan säger bara att jag gärna ser den någon gång och hoppas på att jag tycker bättre om den då.
feb 13
5 kommentarer
1 ping
Hoppa till kommentarformuläret
Intressant kuriosa om I väntan på Godot är att det är förbjudet att rollbesätta någon av de tre till kvinnliga skådespelare.
Det var verkligen intressant! Vet du vad det kommer sig?
Jag minns inte specifikt varför, men läste om det i I Väntan På Vadå? av Vanja Hermele. Den diskuterar det ojämställda klimatet i Sveriges teatervärld. Om jag kommer över den igen ska jag skriva!
Annars är det ganska vanligt att dramatiker har nippriga krav på hur deras pjäser ska få sättas upp. Brecht är ju till exempel en annan vars barnbarn reser runt världen över för att med egna ögon säkerställa kvaliteten på pjäserna. Hybris hybris…
🙂 Återkom gärna om du lyckas gräva fram det, men det låter ju som att det var så iaf. Som sagt, hybris. Och en stor portion unken kvinnosyn.
Förtydligande: kvinnor får alltså inte spela i pjäsen I väntan på Godot
[…] Samuel Beckett, Irland: Nu var det något år sedan sedan jag läste I väntan på Godot, men minns att den var lite knepig. Efter diskussion med min make om boken/pjäsen förstod jag att […]