Kivikas, Malle; Sibiriens kalla famn; 2006

Malle Kivikas är född i Sverige men har estniska rötter. Hon har skrivit en bok med tolv berättelser om män och kvinnor från Estland som deporterats till Sibirien under Sovjetunionens ockupation. Den här recensionen avser i första hand berättelserna från de sex kvinnorna som är med i boken. Utöver dessa så var det flera män i boken som var barn under deporteringen och därmed kan berätta kvinnorna och barnens historia. Kvinnorna och barnen skildes från männen och många män sköts ihjäl eller levde under värre förhållanden, men på den här bloggen uppmärksammar jag kvinnor och därför lämnar jag männens öden här.

Den 14 juni 1941 började deporteringen av bland andra balter till Sibirien. De flesta historierna i boken börjar ungefär på samma sätt; det är sommar, de har ingen aning och de blir hämtade mitt i natten och satta i trånga boskapsvagnar. Livet i Sibirien var olika beroende på vart man hamnade och vad man tvingades göra, men de flesta som kommit dit har svultit och frusit. Alla har de sett nära och kära dö omkring dem. De flesta har en far de inte vet vart han tagit vägen. Någon klarade vintern för att hon lärde sig sticka och kunde sitta inne. Någon annan fick oväntad hjälp från lokalbefolkningen. Alla har idag ärr i själen som aldrig försvinner.

Det är en otroligt gripande bok om Sovjetunionens brott mot sina medborgare. Den är dock lite ojämn. Vissa historier är mycket välskrivna medan andra känns lite hastigt nedskrivna. Ett och annat faktafel har smugit sig in och förvirrar för läsaren. Allt som allt rekommenderar jag den varmt. Det är en viktig bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus