Jag har varit besatt av Baader-Meinhofligan, eller Rote Armé Fraktion som de kallade sig själva. Jag har läst det jag kommit över, googlat alla terrorister både en och tre och femton gånger och försökt att få en bild av vad som hände, varför och hur det präglade samhället. Det är en otroligt spännande, men hemsk, tid av Västtysklands historia.
Västerländska demokratier har haft historier med terrorism, inte bara Tyskland, men det är den tyska terrorismen som har blivit en av de mesta kända. Här i Sverige för att gruppen hade koppling hit i och med Ambassaddramat i Stockholm. Jag har länge funderat över varför den tyska terrorgruppen kallades Baader-Meinhof-ligan efter som det var Ensslin snarare än Meinhof, som var ledare tillsammans med Baader. Senare har jag förstått att det ju var Ulrike Meinhof som var den kända, etablerade journalisten som gav gruppen ett ansikte. En så kallas drömrekrytering.
Det är inte bara en efterhandskonstruktion att Meinhof skulle vara någon slags ledargestalt. Det var hon som skrev manifestet och på den tiden var hon den kända, tillsammans med Baader. Det var Ensslin och inte Meinhof som var tillsammans med Baader och något svartsjukedrama lär det aldrig varit tal om, men redan i sin samtid gick det sådana rykten.
Det har skrivits mycket om vad som hänt och vem som gjorde vad. Det som inte har fått en lösning är hur den så kallade kärntruppen dog. Blev de mördade? Om inte, hur fick de vapen in i fängelset? Den enda överlevande, Irmgard Möller, hävdar att de blev attackerade. Men hon är ju en part i målet, så hennes vittnesmål väger ju inte så tungt.
En annan sak som inte skrivits så mycket om är stödet från DDR. Enligt Julia Albrecht, levde henens syster gott i Östberlin och kunde komma och gå som hon ville i den delen av Berlin. Där kunde hon leva helt fritt och utan att behöva åka fast.
På svenska
Baader-Meinhof – Terrorismens historia av Jens Nordqvist: En kort sammanfattning av alla händelser från 1967 till 1977 i Västtyskland. jag tyckte att boken skulle tjänat på att vara lite längre och lite mer omfattande, men det är ju jag det. Den får kanske fler läsare såhär.
Kommando Holger Meins av Dan Hansén och Jens Nordqvist: I den här boken ligger fokus på aktionen vid Västtyska ambassaden i Stockholm samt efterföljden där Norbert Kröcher planerade att kidnappa Anna-Greta Lejon. En gedigen och spännande bok.
Ulrike Meinhof: en biografi av Jutta Ditfurth: Här får vi en bakgrund till vem Ulrike Meinhof var och hur hon blev terrorist. En mycket bra biografi, minns jag det som. Det var flera år sedan jag läste den nu.
Theres av Steve Sem-Sandberg: En roman om Ulrike Meinhof som ger oss troliga känslor bakom den hårdnackade terroristens fasad. Bra bok!
På tyska
Det Baader-Meinhof-komplex av Stefan Aust: Författaren var kollega till Ulrike Meinhof och har god insyn i RAF. Hans enorma verk på 800 sidor finns översatt till engelska, men inte svenska. Den finns också filmad och vill man ha en bra bild av vad som hände, så är den filmen verkligen att rekommendera. Den extremt nördiga kan läsa boken.
Patentöchter av Julia Albrecht och Corinna Ponto: Titeln betyder guddöttrar och är precis vad det är. Julia Albrecht är guddotter till Corinna Pontos föräldrar och vise versa. Julias syster Susanne var med i RAF och var med vid mordet på Jürgen Ponto, Corinnas pappa. En bok om att individuella offer glöms bort när historieskrivningen handlar om strukturer. När jag googlar lite ser jag att den boken faktiskt har översatts till svenska! Guddöttrar heter den och kan kanske finnas på ett bibliotek eller på Bokbörsen.
Das Gutachten av Jennifer Daniel: En seriebok jag köpte i Berlin 2022 och som tog upp en liten del av RAF och hur det kunde bli med jakten på terroristerna. Bra och spännande och framförallt en bild av Västtyskland på 70-talet.
