Ja, jag ska till bokmässan!

Imorgon bär det av med tåg till Skövde. Jag åker med båda barnen. Ensam. Varför? Jag ska till bokmässan. Jag bara ska dit. Det blir en dunderkompromiss med livet och situationen, men jag kommer.

Jag vet att många av mina vänner och bokbloggarkollegor kommer först till helgen, men jag kommer bara att vara där torsdag och fredag 12-17. Jag sover hos mina föräldrar i Lidköping och tar med mig Selma och åker direkttåg, men det tar ändå drygt 1,40 enkel resa. Jag köper inte inträdesbiljetter för båda dagarna direkt, utan måste se hur det går först. Hugo tillbringar dagarna hos mormor och morfar, vilket torde gå hur bra som helst. Hur Selma tar mässan är en annan femma. Enda lilla förenkling är att pappan kliver på efter halva resan på hemvägen på fredagen. Det kommer förmodligen att bli ett fantastiskt möte om vi kommer så långt.

Så när Kulturkollo frågar hur jag preppar så gör jag inte det alls. Jag blir bara glad om jag kommer dit och mitt enda mål är bokbloggarminglet på torsdagen. Jag ska kolla monterprogram och så, men tror att det kommer att bli lite ad hoc ändå. Selma kommer ju att styra en del. Jag håller tummarna för att alla intryck kommer att göra henne lugn. Hemma skriker hon mest, men ute brukar hon hålla sig lugn. Jag sejfar upp med babybjörn och hörselskydd.

Så funderar jag över kläderna. Jag är motsatsen till frusen och tar aldrig i livet på mig strumpbyxor när det är mer än 15 grader. Har diskuterat saken på Facebook och kommit fram till att det nog blir lång kjol och topp. Ett par jeans åker med för säkerhets skull. Alla mina bokliga smycken och strumpor får nog bli hemma, känns inte aktuellt (halsband är exempelvis jobbigt eftersom Selma tar tag i det när hon äter).

Jag skulle så gärna vilja träffa alla jag känner i Göteborg, men om det varit tufft andra år så är det stört omöjligt nu. Ni som ska på mässan torsdag och fredag kan väl höra av er om ni vill fika eller luncha!