Runtom i sociala medier skrivs det och visas bilder från 2016. Det är tio år sedan i år och för oss i min familj innebär det att vi varit ent tvåbarnsfamilj i tio år. Vår lilla Selma har föddes den 18 maj 2016 och efter det blev inget sig likt. Eller allt var sig likt, beroende på hur man ser det. Som det gör för många föräldrar så känns det som att hon varit hos oss jämt.
2016 var också året då Feministbiblioteket fyller 10 år, vilket ju betyder att i oktober fyller bloggen 20 år! 20 ÅR!!! Eller det var ingen blogg de första tre åren, men varumärket Feministbiblioteket lanserades i oktober 2006. Jag kan verkligen inte fatta att jag i 20 års tid har skrivit om feministisk och kvinnohistorisk litteratur. Visst har bloggen ändrat karaktär genom åren, men jag har hållit fast i min ursprungliga nisch. I en tid då snabba medier tar över mer och mer är det väl rätt imponerande att bloggen inte ersatts av Instagram?
Under en längre tid hade jag ett stort läsprojekt som jag kallade EU-läsning. Jag läste flera böcker från alla EU-länder, skrivna av kvinnor. Från de länder där jag läst mycket ifrån förut, räckte med med en till två böcker, medan fem böcker var krav för exempelvis länder som Italien, Spanien och Polen. Från mindre kända litteraturländer räckte det med en bok, tex Malta och Cypern. Jag avslutade utmaningen 2016 med en hejdundrande Europafest på bloggen med massor av gästinlägg, listor, kulturbetraktelser och annat skoj. Själv var jag en helg i Berlin och direktrapporterade därifrån.
2016 var också ett år där sporten tog mycket plats i mitt liv. Jag läste böcker om sport och skrev om idrottskvinnor under OS i Rio under parollen Sportåret 2016.
Det var i det stora hela ett skitår i politiken med både Brexit och Trump, men att det skulle vara en värre situation tio år senare känns ändå rätt deppigt. För mig personligen. var 2016 ett mycket bra år.
