Montermingel på bokmässan 2020-style.
September har varit mycket glädje av att äntligen ha ett hus och alla inredning och pyssel det är med det. Vi har köpt vackra mattor, nya tavlor och möbler vi behöver. Det har också varit födelsedagar med först sonen och sedan min mamma som firats i huset. Sedan avslutades september med en digital bokmässa och längtan efter stora folksamlingar och goda vänner i massor har nog aldrig varit större.
Det konstigaste med allt som händer nu är hur man vänjer sig. Att inte åka till jobbet har blivit det nya normala och det är helt självklart att ha möten digitalt. Det sistnämnda är ju egentligen något positivt och det är det jag desperat klamrar mig fast vid när vi måste fortsätta att leva i denna relativa isolering. Nu ska vi väl leva med detta ganska länge, men jag hoppas ändå att saker och ting kan bli så normala som möjligt.
Min läsning
Återigen visar sig att ett nytt hus inte direkt främjar läsningen. Jag lyssnar en hel del, men det blir inte så mycket mer än något kapitel i en bok på kvällarna. Jag måste helt enkelt se till att läsa mer på mina lediga stunder, inte bara slösurfa och skriva här.
Tolv månader – tolv länder: boken från Mauretanien är inte speciellt bra och inte heller utläst. Jag har påbörjat jakten på boken från Tchad. Den från Djibouti står i hyllan. Innan december börjar ska jag har läst dem alla tre. Eventuellt så ”fuskar” jag med Tchad och läser en dikt (eller, det har jag redan gjort). Går böcker inte att få tag på så gör jag ju så. Känns bara så märkligt att utnyttja det såhär på målsnöret.
Sydafrika som temaland 2020: Inget nytt och här kommer inom kort en liten sammanfattning.
Boktolvan med fantastiska fruntimmer: Kan pricka av Edwidge Danticat.
Hittat i min bokhylla: I min nya utmaning har jag plockat åt mig En skörd av tårar av Edwidge Danticat, som visade sig vara samma bok som Att skörda ben som är bokcirkelboken i min nystartade jorden runt-cirkel.
