Bilden ovan var mitt första möte med Klas Ingesson. Den satt i min brors samlaralbum inför fotbolls-VM i Italien 1990. Jag har sedan fått träffa honom i verkligheten, utanför en liten fotbollsplan i Stenungsund där de alla hade laddat upp inför VM. Jag fick hans autograf (den vet jag tyvärr inte var den finns i nuläget).
Sedan kom VM 94. Jag fick ett brev för några veckor sedan som jag skrivit till mig själv och förutom killar så handlade det brevet om fotboll. Det var mycket stort i mitt liv både när jag var 13 (90) och 17 (94), och är väl i viss mån så fortfarande. Jag träffade Klas igen 1994 på Ullevi när de fd IFK-Göteborgsspelarna även ville fira med göteborgarna.
Även om Klas Ingesson såklart inte visste om att han hade träffat mig, så betyder dessa möte mycket för mig just idag. Jag grät en skvätt morse när jag fick höra om hans död. Det kom inte oväntat, men var inte desto mindre sorgligt.
Jag säger som Sebastian Hallén:
Hjältar dör aldrig. Vila i frid, Klas Ingesson.
2 kommentarer
Så fint skrivet, Hanna! Det klistermärket var mitt första möte med Ingesson också, tror jag, i alla fall vad jag minns.
En hjälte dör aldrig – helt rätt. Vila i frid, Klas, och varma tankar till familjen och vännerna.
Författare
Tack! Mina tankar är också hos familjen och åtminstone jag ska alltid minnas honom.