Jag hörde talas om Ayaan Hirsi Alis Villebråd i somras. Jag har gillat henne skarpt, men är medveten om att hon kanske inte är den liberala feminist som hon en gång var. Temat i boken är hur en stor invandring av män från muslimska länder påverkar kvinnor i väst. Att ta in många ensamkommande, som till majoritet är pojkar eller unga män, gör att vi får ett mansöverskott. Hur det kan påverka oss på sikt intresserar mig, och därför valde jag att läsa boken. Villebråd är utgiven på Fri tanke.
Ayaan Hirsi Ali skriver om norra Europa och hur vi påverkades av flyktingvågen 2015. Hon berättar om många sexuella övergrepp som begåtts av flyktingar mot västerländska kvinnor och där förövaren inte sällan rent ut säger att hon mer eller mindre förtjänade det. Hirsi Ali skriver att det självklart finns andra som våldtar och begår övergrepp, men hennes fokus är på muslimska invandrare för att de växt upp i en miljö där kvinnor förväntas skyla sig och där alla som inte gör det kallas horor.
En av bokens teser är att visa hur det västerländska samhället anpassat sig till en annan kvinnosyn och att man har gått tillbaka för att anpassa sig, tex genom separata badtider och könsuppdelade naturistklubbar. Det här är något som oroar mig mycket. Jag tillhör dem som inte gillar den typen av anpassningar och jag är inte heller förtjust i att man inte serverar fläsk på förskolan längre (inte ens på dotterns rätt etnisk homogena förskola serveras skinka och annat fläskkött). Det var här jag hade önskat att diskussionen hade fördjupats.
Istället handlar boken mest om att det är mest muslimer som begår brott och när forskare eller annan källa i boken säger något annat, avfärdar Hirsi Ali det med att hon inte tror på det. När vi kommer till exempel från Sverige känner jag att det blir väl konstigt. För det första är hennes källor bland andra Tino Sanandaji, Peter Springare och Katerina Janouch. Det inger inte förtroende. Sedan påstår hon att afghanska ensamkommande pojkar i folkmun (sic!) kallas skäggbarn och att Rinkeby helt utan rasistkoppling kallas Lilla Mogadishu. Ni förstår att mitt förtroende skadas lite där? Och att jag funderar över källorna när det kommer till de andra länderna?
Jag anser det inte vara rasistiskt att diskutera kulturskillnader och vad det gör för kvinnors rättigheter när män från andra länder försöker begränsa kvinnors liv i Sverige. Tyvärr var Villebråd inte riktigt den bok jag hade önskat få som ett startskott för en fördjupad diskussion. Den var lite väl haveristisk och det var synd. Ayaan Hirsi Ali hade tjänat på att korta ner boken och alla exempel samt att välja sina källor med större omsorg.
