Bertha Wellin var en av de första fem kvinnorna i Sveriges riksdag. Om henne handlar Sara Heymans bok Den motvilliga feministen, som är utgiven på Verbal förlag och kom ut tidigt 2021. Den blev liggande eftersom biografier var rätt så nedprioriterat för mig just då, men jag plockade fram den igen strax före jul och fastnade då direkt.
Bertha Wellin var sjuksköterska och mycket konservativ. Hon drevs av ett kall och ansåg att sjuksköterskeyrket skulle drivas så. Hon drevs av att förbättra för sjuksköterskorna och för att höja deras status, som på den här tiden inte var en skyddad titel. Det som senare i livet skulle bli en krock mellan Bertha Wellins värderingar och sjuksköterskeföreningens, var frågan om lön. Bertha ansåg inte att det skulle vara en fråga, eftersom yrket var ett kall. Tillslut fick hon ge sig och avgick som ordförande för föreningen.
Bertha Wellin gjorde mycket i sin roll som riksdagsledamot och bland annat var hennes första seger att inte sänka barnmorskornas löner. Jämställdhet och sociala frågor stod högst upp på hennes agenda genom alla år. Hon gick ibland tvärt emot sitt parti, medan hon samtidigt var högerkonservativ. Hon levde tillsammans med en annan kvinna, Emmy, och författaren utgår ifrån att de är en kärleksrelation, även om hon inte kan vara helt säker. Hon har talat med släktningar till Emmy och Bertha, som minns dem.
Sara Heyman, som själv är sjuksköterska, skriver varmt om en politiker vars minne verkligen är är värt att hedras. Hon var feminist i praktiken, men samtidigt en konservativ högerkvinna och som Sara skriver i efterordet, kanske det är därför som hon inte nämns bland andra radikala kvinnor från den här tiden. Elin Wägner, Ester Blenda Nordström och Kerstin Hesselgren, alla är de ihågkomna på ett helt annat sätt än Bertha Wellin. Men Bertha var minst lika mycket pionjär och förkämpe för kvinnors rättigheter, som de andra.
Jag tyckte mycket om boken. Biografier är inte alltid min grej och därför kan det ta ett tag innan jag kommer in i dem. Flera månader ska det dock inte behöva ta. Jag är glad att jag tillslut läste ut boken och jag lärde mig mycket om ett liv och gärning, som var minst sagt imponerande. Det fina var att Sara Heyman skrivit med sådan kärlek och energi och det känns som att hon verkligen var rätt person att skriva om sjuksköterskan och politikern Bertha Wellin.
