Recension: Henry, Emily; Sommarmöten; 2021

I våras lyssnade jag på Emily Henrys Strandläsning och tyckte mycket om den. Därför hade jag stora förväntningar på Sommarmöten. Den gavs ut i år på Lavender Lit och jag valde att lyssna på den på Storytel, precis som jag gjorde med den första boken.

Poppy och Alex är vänner edan college. Nu bor Poppy I New York och Alex i Ohio, men de gör varje sommar en resa tillsammans. Nu när Poppy är reseskribent blir resorna lyxigare, men det är ändå Alex sällskap som är det viktigaste. När boken börjar har något hänt. Två år har gått sedan den sista resan till Kroatien. Poppy är nu trött på sitt jobb och saknar mening i sin tillvaro. Hon tar upp kontakten med Alex igen och blir glad när han tackar ja till att göra en resa till.

Sommarmöten var en feelgood som bygger på vänskap där det eventuellt finns något mer. Jag tyckte att det var en trevlig bok, men inte mer. Jag kände inte helt att jag köpte utvecklingen i Alex och Poppys förhållande. Det handlar inte om att det måste vara trovärdigt som i verklighetstroget, utan med att jag ska sköljas med i en våg av illusion om att det skulle kunna gå till så. Jag kände att jag inte riktigt gjorde det och det drar ner betyget.

Som semesterläsningen funkar Sommarmöten bra och jag började verkligen längta till att åka ut och resa igen. Jag hade dock lite högre krav på författaren efter hennes första bok och tyckte den här var lite för ogenomtänkt. Stort plus för New York och fina och roliga reseskildringar och litet minus för att just resan till Sverige och ishotellet i Jokkmokk inte blev av.