När jag läste Fredriks Segerfeldts bok Från Casablanca till orten fick jag flera intressanta boktips. Ett var Kiffe kiffe imorgon av Faïza Guène, som bara var 19 år när hon släppte boken. Fredrik Segerfeldt jämförde Kiffe kiffe imorgon med Jonas Hassen Khemiris Ett öga rött, även om det inte är speciellt troligt att någon av dem skulle ha påverkats av den andra. Bokens gavs ut på svenska 2006 på Norstedts.
Doria bor i en förort till Paris där höghusen är många och fattigdomen utbredd. Dorias pappa har stuckit till Marocko för att Dorias mamma inte kunnat ge honom en son. Medan Doria saknar sin pappa, börjar mamman leva ut, lär sig läsa och skriva och åker till och med in till Paris för att se Eiffeltornet. Doria ser hela tiden krasst på sin tillvaro som är dräglig tack vare försäkringskassan och folks välvilja.
Jag läser att Kiffe kiffe imorgon skulle vara ert sätt för författaren att visa förorten som den kan vara utan våld och kriminalitet och det är verkligen en fin berättelse om den tuffa, men samtidigt kärleksfulla vardagen. Doria är 15 år och vi får helt och hållet hennes perspektiv. Det är en lättläst bok som jag sträckläste och förutom sekvensen när Doria och hennes mamma åker in till Paris, blev jag berörd av att hon dra sig till minnes att hon blev slagen för att hon frågat sin pappa hur de skulle klara sig med alla blanketter om de inte hade haft henne (som kunde läsa).
