Genusfolk och hennare

Suck, jag trodde att jag hade filosoferat klart om detta, men trots att det är min födelsedag idag kan jag inte låta bli att skriva lite till.

Blondinbella kallade folk som vill ha jämställdhet mellan könen för genusfolk. Jenny Strömstedt skriver fanatiskt bra om det i expressen idag. Hon skriver Genusfolket, som något ur Tolkien. Hon understryker att ingen kommer att vilja förbjuda pojkar att leka med bilar, men att vi alla bär ansvar för att pojkar leker mer med bilar än flickor. Därför behövs genuspedagoger. När jag läser på Facebook om en kompis som hört på sin dotters dagis att en förskollärare frågat två barn, i detta fallet en pojke och en flicka, vad de skulle leka med när de träffades efter dagis. De ryckte på axlarna som barn gör när de inte vet vad de ska svara. Följdfrågan blev ”Ska ni pussas”. Kan man bli mer tydlig i att pojkar och flickor inte kan vara kompisar? Börja nu inte snacka om sexuell laddning och attraktion, för det handlar om barn. Och allvarligt talat, har inte du vänner av motsatt kön som du undviker att pussa på när ni ses?

Och så det här med hen igen. Åsa Carlsson skriver på Newsmill:

Hen. Jag antar att det finns tre huvudanledningar till att införa denna term. Lättare än att säga/skriva han/hon. Att man vill göra alla individer könsneutrala. Samt att erbjuda de som faktiskt inte känner någon könstillhörighet att i pass, enkäter och dylikt slippa välja mellan man/kvinna.

Hon skriver en hel artikel om punkt nummer två. Dvs en punkt som är påhittad. Jag klandrar inte Åsa Carlsson för att hon tror att det är så, för det är onekligen så debatten ser ut. Många som anser sig vara genusmotståndare tycker att det genusförespråkarna framför i grund och botten är sunt, men så målar man upp en halmdocka som man brottar ner med klämmen att feminismen har gått för långt. Hen är en språkfråga kort och gott och de som vill göra alla könsneutrala är en så försvinnande liten minoritet (om de ens finns) att de knappast förtjänar utrymme i debatten. På Twitter såg jag en genusmotståndare uttryck att hen inte gillar hennare. Hennare. Som om det var någon slags ideologi.

Slutligen kan jag inte låta bli att delge er hur Hugo reagerade när han läste feminist-temat i senaste Axess. Han ville riva sönder det!