Jenny Insulán brukade tidigare debattera feminism på nätet med andra brudar. Nu läser hon till präst och recenserar gärna feministiska böcker. Debatterar feminism gör hon fortfarande.
Ett tal till min systers bröllop är en dråplig och tragikomisk skildring av livet som tvåbarnsmamma, ena sekunden skrattar jag högt och nästa sekund har jag en ångestklump i magen. Sylvia Svensson lever i centrala Stockholm tillsammans med sin man, skådespelare vid Dramaten, och deras två döttrar. Hon är journalist som skriver krönikor men längtar efter att få en roman publicerad. Maken Karl reser till New York för att spela i uppsättningen av Fröken Julie och lämnar Sylvia ensam med ansvar för allt. Vardagen är ett inferno av sömnlöshet, kaskadspyor, feber, berg av leksaker, försvunna fjärrkontroller, försvunna barbiekammar, en felparkerad bil, grälande barn, barn som slåss, barn som inte vill äta, barn som vill gå ut klädda i Askungenkläder i minusgrader, vänner och familj som ifrågasätter vad Sylvia gör för fel när barnen inte sover på nätterna och jämt är sjuka, katter som kissar överallt och mitt i allt en hysterisk syster som ska gifta sig och som gjort Sylvia ansvarig för bröllopet. Utöver detta försöker Sylvia få tid till att skriva för att kunna försörja sig själv och sina barn, något som försvåras av uppdragsgivares förväntan att en ung, feminist till krönikör ska skriva gratis. För den goda sakens skull. Som kvinna vill man väl ställa upp för alla unga tjejer där
ute?
Boken innehåller också Sylvia Svenssons monologer till Sylvia Plath, den människa hon känner sig närmare än någon annan, vilket i mitt tyckande är ett snyggt litterärt grepp. Linda Skugge skriver roligt, smärtsamt, ångestladdat och skarpt. Samtidigt som jag skakar av mig berättelsen, slår den ifrån mig så dröjer sig frågan oundvikligt kvar; hur undviker man att hamna där?
