Fokus: Baltikum – Estland

Vilka böcker?

Kivikas, Malle; Sibiriens kalla famn; 2006
Laretei, Käbi; Såsom i en översättning; 2004
Luik, Viivi; Tre återkomster till Estland och Hur man dödar minnet; 2004 & 2005
Mihkelson, Ene; Sodomiten; 1996
Nõu, Helga; Ode till en skjuten räv, 2006
Toomet, Tiia; Sommar i fäderneslandet; 1997
Viiding, Elo; Dikter; 1990-2012

Sammanfattning läsupplevelse Estland

Estland var det land där novellerna jag läste nästan uteslutande handlade om Sovjetunionen eller tiden efter. Det är ett tema som även Käbi Laretei tar upp. Hon är svensk-est, men bodde i Estland till hon var 18 år, så hon fick räknas. Hennes berättelse om återkomsten till Estland var gripande. Malle Kivikas är också estättad, men svensk, och hennes bok bygger på intervjuer med ester som överlevt deportationerna. Helga Nõus Ode till en skjuten räv är den enda romanen och Nõu är tyvärr också född i Sverige. Hon skriver dock på estniska och bor i Estland idag så hon fick räknas. (Rättelse!  Hon är född i Estland, men växte upp i Sverige och bor i Uppsala och Tallinn idag.) Hennes bok handlar om att ha rötter i två länder och symboliskt nog dör hennes mamma på Estonia.

Vad har jag lärt mig om kvinnor i Estland

Jag kan naturligtvis inte dra några långtgående slutsatser av det lilla jag har läst, men jag har fått läsa om kvinnor i Sverige och som lever med ett stort arv från sina föräldrar och/eller minnen från sin barndom i Sovjetunionen. Nõu och Laretei har beskrivit det bra i sina böcker. Det kollektiva minnet är något som återkommer. I noveller och dikter har det framkommit bilder av kvinnor som lever under ett förtryck i diktaturen, men samtidigt också inom familjen eller för att de är kvinnor. Och feminist, det är man inte även om man ställer upp på alla grundprinciper.

Vad har jag läst tidigare?

Den första jag läste var Leo – ett estnisk levnadsöde av Marja Talgre, estlandssvensk boendes i Sverige som skriver om hennes far som var skogsbroder. Hon har skrivit en uppföljare, Leos dotter, som jag hade för avsikt att läsa inför det här projektet. Det får bli en annan gång. Jo! jag har ju även läst Andres Küng, denna demokratikämpe och även liberal och folkpartistisk riksdagsledamot (ett kort tag, som ersättare). Han dog tyvärr för tidigt. Mare Kandre är ju estättad, men jag tyckte inte riktigt att hon räknades. Sofi Oksanen jag jag såklart läst, men inte hon heller är uppvuxen i Estland även om hon skriver om det.

Hur ska jag gå vidare?

Tja, Leos dotter ska som sagt läsas och Oksanens nya. Men sedan är det som att en helt ny värld har öppnats och jag kommer att läsa mer från Estland, även om det tar sin lilla tid i form av research. Jag kanske just nu kommer att gå vidare till andra länder i första hand men dyker estnisk litteratur av kvinnor upp så kommer jag att läsa det, var så säkra!

Feminist från Estland

Elo Viiding