Vi var tre tappra själar som diskuterade Wisława Szymborskas bok Här i bokcirkeln Fjorton nobelpristagare. Då var dessutom en övertalad att vara med trots att hon inte alls gillar lyrik. Men vi var alla tre på vårt eget vis överväldigande av läsningen. Här kommer lite saker vi diskuterade:
* Skeptikern gillade mer än hon trodde och nybörjaren såg dikterna som karameller att läsa en i taget, men smällde i sig hela påsen på en gång. Szymborska-fanet (jag) älskade boken lika mycket som jag älskat allt annat jag läst av henne.
* Älskade tonen, språket, innehållet – ja allt!
* Favoritdikter var I väntan på attentatet, Tonåringen och Icke-läsning.
Nu går vi vidare med Elfriede Jelinek och henne har jag redan läst, så jag är bara med på diskussionerna.
