Detta med feministiskt språk

Bland många feminister så är det populärt att lägga sig till med ett feministiskt språk. Hen var en början på det, men det finns flera nya feministiska ord. En istället för man är populärt*, men denna bloggpost ska främst handla om andra feministiska ord och omskrivningar. Jag har sett många fall när feministiska ord använts fel och då får de lite motsatt effekt än vad jag tror att syftet där.

Jag läser just nu en bok om moderskap som är skriven av feminister (Det heliga jävla moderskapet av Åsa Hjalmarsson, red). Där reagerade jag på ordet livmoderbärare, istället för kvinna. Jag antar att det är meningen ska inkludera alla med livmoder, även många transmän. Men ska ett sådant ord användas så är det ju viktigt att sammanhanget blir rätt. Att, som i ovan nämnda bok, använda det som synonym till kvinna, blir enligt mig lite fel. En författare sa att livmoderbärare brukar automatiskt få frågan om de vill hålla andras barn. Nej, kvinnor får det, inte transmän med livmödrar. Vill vi synliggöra hur kvinnor behandlas olika så måste vi fokusera på kvinnor och de som passerar som kvinnor. Dvs kvinnor kort och gott, inte livmoderbärare.

Två andra ord som jag ofta ser användas på ett märkligt sätt är snipp- och snoppbarn. Syftet är att försöka vara öppen för att barnen eventuellt kan vara trans och komma ifrån cis-normen, men kan felanvänt ge för mycket fokus på könsorganen samt få motsatt effekt. Att säga att man har ett snoppbarn när man diskuterar undersökningar av pojkars könsorgan är att använda det rätt. Att säga att mitt snippbarn/snoppbarn gillar My little pony, gör att fokuset flyttas från vilket kön barnet identifierar sig med till vad hen har mellan benen. Då används ju orden tvärtemot vad syftet är. En flicka som fötts med snopp hjälper du ju knappast om du kallar henne snoppbarn, eller hur?

Jag har inget emot nya feministiska ord och jag älskar exempelvis när engelskspråkiga feminister pratar om ”herstory”, men ska man leka med språket måste man ha lite språkkänsla. Att byta ut man mot en är ju ganska enkelt, men i de andra fallen behövs det lite eftertanke och fingertoppskänsla. Det skär sig lite i mina läsögon när jag ser feministiska ord användas fel. Men det kanske bara är jag. Var god halshugg mig bildligt för detta eventuellt enfaldiga språkinlägg!

—

*) Jag skriver inte en istället för man, för att jag helt enkelt inte gillar det och känner inte att texten får något flyt. Jag reagerar fortfarande på det i skriven text. Det är en smaksak men många feminister från höger till vänster, skriver så. Det är ett val man gör och jag har inga synpunkter på andras val i det här fallet, även om jag föredrar man.