Häromdagen hade vi bokcirkel med min feministiska bokcirkel på Söder. Vi hade bokcirkel via Zoom och det gick bra den här gången också. Vi var hela sex personer på träffen. Så många har vi aldrig varit förut kom vi fram till. Nu skulle vi ha läst Löparna av Olga Tokarczuk. Jag hade inte läst ut boken, men var inte ensam om det.
Vad handlade den om?
Vi återkom till temat flera gånger. Vad handlade boken om? Människor som reser. Människor som är rastlösa. Människor som vill någon annanstans. Men någon handling hade egentligen inte boken. Det är mest fragment och den som förväntar sig att det ska hänga ihop blir besviken.
Vad tänkte författaren när hon skrev boken?
Finns det en mening med Löparna? Eller skrev Olga Tokarczuk bara lösa fragment som sedan kunde binda ihop till en bok? Vi enades om att vi hoppas att hon hade en tanke bakom boken. Hon har skrivit böcker med liknande uppbyggnad förut och jag kunde känna igen mig i stilen, även om Löparna är något mer rörig än Daghus, natthus.
Vad tyckte vi om boken?
Några älskade boken, andra inte lika mycket. Jag tror att vi alla någonstans ändå tyckte att den var bra på något sätt. Det är inte för inte som Olga Tokarczuk har fått nobelpriset i litteratur. Jag tillhörde gänget som inte var överförtjusta. Jag vill verkligen Älska Tokarcuk, men gör inte det. Som person ja, men hennes böcker passar inte riktigt mig. Kan det bero på att jag läser för snabbt? Vi diskuterade den skillnaden mellan snabbläsare och långsamläsare och kom fram till att Löparna är en bok som behöver läsas långsamt.
Nästa bok
Vi har i vanlig ordning inte bestämt nästa bok, men jag har föreslagit Queenie av Candice Carty-Williams. Vi pratade om att vi borde välja något lättsamt. Vi får se vad det blir, nu väntas omröstning i gruppen på Facebook.
