Feministbrud som fjortis

Jag har varit hemma i Lidköping över påsk, därför har aktiviteten här på bloggen legat lite nere i ett par dagar. Att vara hemma är alltid speciellt, men det blir lättare och lättare för varje år som går. Nu tycker jag att de tär viktigt att Hugo ska få ta del av den stad där jag är uppvuxen och bodde mina första 19 år.

Att vara hemma är inte bara att komma tillbaka till staden man bodde i sin barn- och ungdom, utan det är också en plats att tänka tillbaka på det som varit. Att titta i fotoalbum och prata gamla minnen hör besök hos mina föräldrar till. För att underlätta detta har jag och min bror gett våra föräldrar en diascanner i julklapp och pappa har ägnat årets första månader att scanna alla diabilder vi har hemma. Det är bilder från 1966 och fram till att pappa skaffade digitalkamera. Nu har jag lärt pappa att ladda upp bilderna på picasa och dela dem med mig, vilket gör att jag kan titta igenom bilder från hela min barndom.

Förra veckan fick ni veta 100 helt onödiga fakta om mig, och den här veckan delar jag med mig om hur jag såg ut 1991, då jag var 14 år. Klänningen var gul och från HM och jag älskade den. Tyvärr använde jag den inte så ofta för det fanns inte så många tillfällen för Hanna 14 år att bära klänning. Det tar Hanna 35 år igen.

Fjortisen.