Från Valletta gjorde vi en visserligen trevlig, men kulturellt sett parodisk, resa till Gozo och Comino, de två största öarna på Malta om man bortser från huvudön. Vi skulle hinna se massor i huvudstaden på Gozo, Victoria, men hann inte mer än att äta. Å andra sidan fick vi åka in i blå grottor och bada i turkosblått hav samt drick piña colada ur färska ananaser (till hutlöst dyra priser). Nästa gång på Malta tar vi en annan form av utflykt. En reguljär båtresa och sen taxi eller buss, hade nog varit att föredra.
Nu hade vi barn och då blir läget ett annat. En svärfar som inte ville stressa alltför mycket, två femåringar och en tioåring tyckte att resan var toppen. Som tur är tillbringar vi alla mycket tid på Landsort på somrarna så att vi inte blev helt tagna på sängen när det blåste upp så mycket att vågorna tog sig in i båten på vägen hem.
Blå grottorna på Gozo (ej att förknippa med desamma på södra Malta, eller för den delen på Capri), var mer en naturupplevelse och i alla sin turistighet så var det en vacker båttur och det var så pass glest med folk att vi stundvis kunde leva i en illusion om att vi var ensamma här. På Capri åkte vi in i en grotta där 20 gondoljärer sjöng O sole mio falskt och där jag låg i en främmande människas famn. Det här var bättre, även om Capri var mer imponerande.
Gozos viktigaste kyrka, Ta’Pinu-basilikan. Här ville vår guide att vi skulle ta ett stopp, men hejdade sig då vi då inte skulle kunna se så mycket av citadellet (märklig planering eftersom vi ju inte hann se citadellet i vilket fall).
Det var ganska precis exakt detta vi hann se av citadellet på Gozo. Kändes sådär med planeringen, men kul att ha hunnit fram och inte bara sett det via bussfönstret. Citadellet ligger i staden Victoria, som invånarna själva kallar Rabat. Staden bytte namn 1897 för att hylla det brittiska imperiets drottning. Från citadellet har man utsikt över nästan hela ön.
Jag gör ett försök till foto från något som absolut inte är den högsta punkten, men att gå uppför tar tid och det begränsade vi till det absolut mest nödvändiga. Kyrkan i bakgrunden är S:t Georges basilika och den skulle vi enligt guiden också hinna med. Även om vi struntat i mat helt ser jag inte hur detta skulle ha hunnit klämmas in om man skulle gå runt citadellet också kanske se något museum.
Denna vackra lilla vas för Selmas vårblommor som hon plockar, köpte jag efter en språngmarsch till närmaste ATM (inga kortköp på Gozo, inte!). Vi kom sedan två minuter sent till bussen. Det var det värt! Malta är känt för sitt glas och här har det tillverkats glaskonst länge.
När vi gick i land på Comino möttes vi av religiösa symboler. Först kom religionen, sedan kom foodtrucks med exotiska drinkar och glass, som spelade hög ”dunka-dunka-musik” (som min pappa skulle uttryckt sig).
Min son tyckte att detta var vackrare än något han kunnat föreställa sig i sina drömmar. Det var värt hela resan. Minst. Att det sedan var horder med turister som drack ananansdrinkar i hög musik (inklusive sonens föräldrar, som tog seden dit de kom), spelade mindre roll. Det var fint och vattnet var bara lite lagom kallt och barnen badade så länge de kunde.
