Det har blivit några resor till Tallinn och nästan lika många kulturjakter här på bloggen. Gårdagen i favoritstaden blev inte som planerat, men ändå fin. Först kunde maken inte följa med av båten för att han var för sjuk och sedan kunde min estniska vän inte ta emot mig hemma hos sig för att hon har en infektionskänslig son. Men hon mötte upp mig och barnen på familjevänliga Vapiano och äntligen, efter tio år, sågs vi igen! Som alltid när vi ses var det som om det inte alls gått flera år och tillkommit fem barn, det var precis som vanligt.
Kultur konsumerades på väg till och från Vapiano och av en slump råkade jag på Tallinns nya designkvarter. Jag visste att det fanns, men inte var det låg. Nu vet jag att det ligger mellan hamnen och Viru köpcenter. Efter lunch sov Selma nästan hela vägen tillbaka till båten så jag och Hugo fick uppleva Tallinns designkvarter själva. Hade Andreas varit med hade vi tagit ett glas vin på en vinbar, men att se på när sonen rullar snöbollar är en form av glädje det också. Jag hade tyvärr inte råd att köpa något mer än lokaldesignade servetter, men allt har sin tid!
Bilderna ovan visar olika vinkar från det trevliga området. Det var rikligt smyckat med pynt och lampor, som sig bör. Jag älskar hur man har använt en gammal fabrik och låtit skorstenar vara kvar och samtidigt ser att mycket fräscht ut. Det är också blandat nytt och gammalt på ett smakfullt sätt. Jag vill verklige tillbaks hit i sommar!
Detta är alltså St. Simeon och den kvinnliga profeten Hannas kyrka som ligger i Tallinns hamn. Ville gå in, men det var inte läge. Målet – båten – var för nära och sonen för uttråkad. Hade jag vetat att det var Hannas kyrka hade jag såklart släppt allt jag hade och gått in. Jag har sett den så många gånger förut och med det nya moderna Tallinn ligger den lite malplacerad intill en stor väg. Jag tycker om att den ligger där och får ligga kvar där. Det vittnar om en annan tid. Under sovjettiden var det en sportlokal i kyrkan, men den används åter som kyrka.
Vi kom tillbaka till hamnen efter ett stopp i ett köpcenter där vi först skulle åka hejdlös tråkig karusell och sedan handla chips till den sjuka pappan (och där passa på att bråka om vem som fick mest i sin kundvagn). Dessa kreationer prydde ingången till terminalen. Enkelt och mycket gulligt!
