Paris är alltid Paris, men det var ändå inte vad det en gång var. När miljarder människor runt om i världen har fått det bättre, vill många många fler se Paris stora sevärdheter. Det är såklart i grunden positivt, men måste få oss att fundera på hur vi löser problemet med överturism. Paris lider redan av det. Nu var det visserligen påsk och många har lov, men fyra timmars kö för att komma in på Louvren är ändå helt hysteriskt, oavsett omständigheter.
Vi upplevde många fina saker, även en julbutik i Marais där vi införskaffade några kulor som vi kan hänga upp till jul och drömma oss tillbaka till. Sedan är det fint att bara vara i Paris, gå på gatorna och äta och dricka gott. Resan gav mig mycket energi för den fortsatta jobbvåren. Här kommer några bilder från resan, ur kulturell synvinkel.
Vi stötte på en demonstration när vi kom upp ur tunnelbanan i Marais. Det var ju lite kul, så jag tog bilder. Sen gick jag för att kolla åt vilket håll vi skulle gå och när jag vände mig om stack det till i ögonen och maken låg lutad över barnen. Sedan lyfte han upp den minsta och halvskrek ”Tårgas!”. Så mycket för den pittoreska parisiska protesten. Demonstranterna var väl förberedda och pekade åt vilket håll vi skulle springa samt gav oss råd och ögondroppar. Nu i efterhand är det en kul historia, faktiskt även för barnen. Redan när vi en timma senare mötte upp resten av resesällskapet kunde barnen glatt berätta för sin kusin att polisen hade sprutat tårgas på dem.
Om man frågar Selma säger hon att de förarlösa tågen som hon fick låtsas köra, var det bästa på resan (förutom att hänga med sin jämngamla kusin hela dagarna, förstås).
Svärfar har fyllt 80 och det var därför vi gjorde resan. Han ville äta på den anrika krogen (och numera kanske något av en turistfälla) La Coupole. Det var vackra lokaler och lite roligt att få fransk skönsång tillsammans med en gigantisk fejktårta, att fira svärfar med.
Vi såg även Eiffeltornet, ett besök jag berättat mer om här.
De älskande på Pont Neuf.
Förra gången vi var de älskande 2010.
En rolig överraskning var att Yayoi Kusama stod och ritade prickar i närheten av Pont Neuf.
Varuhuset Samaritaine hade en otroligt vacker fasad. Även om vi hade två relativt små barn med oss samt en snart tonåring som gärna sätter sig på golvet och vilar, gick vi in.
Det var minst lika häftigt på insidan. Jag köpte ett vykort och en födelsedagspresent till minsta barnet. Hade gärna gått i fler butiker, men det får jag göra på en helt annan resa.
Här är Melvin, guide på Louvren Exress, som visar sin favorittavla av Leonardo da Vinci. Mer om besöket på Louvren kan du läsa här.
Vi fick en glimt av Champs-Élysées. Vi fick även se Triumfbågen från taxin, vilket kanske var en närmare och mer genuin upplevelse av trafikkaoset där.
En vacker parisisk vy utanför vår restaurang sista kvällen. Marais har verkligen mysiga kvarter.
