Vår roadtrip har gått vidare ett bra tag nu, men stoppet efter Västervik var Gränna. En ort som ganska bisarrt nog är känd för en enda sak och det är godis. Nu finns det mer saker i Gränna och jag tror nog att du kan räkna upp ett par fler saker än just polkagrisar om du tänker efter. Nej, inte Alf Svensson. Tänk lite till!
Den lilla staden har två centrum, ett nere vid hamnen och en huvudgata. Överallt är polkagrisar det stora inslaget. Polkagrisar, polkagristillverkning och saker relaterat till polkagrisar.
Amalia Eriksson var den kvinna som uppfann polkagrisen. När min sons förskola bad föräldrarna komma på kvinnliga uppfinnare för deras diskussioner om just uppfinnare var Amalia Eriksson en som kom på tapeten. Och att ha uppfunnit polkagrisen är verkligen inte fy skam!
Vid mitten av 1800-talet fick kvinnor inte driva näringsverksamhet hur som helst och det var flera områden som de var helt utestängda från. När Amalia Erikssons man avled var hon tvungen att försörja sig och sin dotter och hon lyckades få tillstånd att driva ett företag där hon tillverkade och sålde karameller. Företaget blev otroligt lönsamt och flera följde efter och tillverkade polkagrisar. Amalia Eriksson blev en förmögen kvinna. Hon dog 99 år gammal 1923 och dottern drev vidare företaget till sin död 1945.
Runt om i Gränna idag tillverkas polkagrisar för allmän åskådning. Spontana guidningar sker hela tiden. Vi var inne i Amalia Erikssons barndomshem där polkagriskokningen pågick för fullt. Den unga kvinnan i hatten guidade oss igenom baket. Jag höll på att få nippran när hon pratade om killarna som bakar och hur farligt och svårt det är och tjejerna vars roll bara är att att vara fina. Fniss fniss och hö hö. Tror att många fyrtiotalistmän tyckte att det var ofantligt roligt. Jag? Not so much. Maken fick dra ut mig efter att jag två gånger påpekat att kvinnor väl också kan göra polkagrisar. Med tanke på Amalia Eriksson, eller med tanke på typ sunt förnuft, borde guidningen uppdateras till 2017 års jämställdhet.
Grennaskolan är ett av Sveriges tre riksinternat. Om man får tro Simona Ahrnstedts överklasskildring så är det dit överklassen skickar sina döttrar då den inte anses lika hård som Sigtuna och Lundsberg. Skolan har länge hotats av nedläggning och i april 2017 fattade kommunfullmäktige i Jönköping beslutet om att lägga ner skolan. Inga nya elever kommer att antas till hösten.
Den stora sevärdheten i Gränna för oss var Andréemuseet, eller Grenna museum som det heter. Hugo är oerhört intresserad av ”dom som åkte till Nordpolen” och vi mötte upp en annan familj och pojkarna fick se utställningen tillsammans. De satt till och med andäktigt och tittade på filmen om expeditionen som tig en kvart! Det var ett intressant museum och jag fastnade för Nils Ekholm, som hoppade av expeditionen och därmed räddade sitt eget liv. Enligt Anna Laestadius Larssons bok om Hilma af Klint var det för att hans hustru avrått honom från att åka med. En annan kvinna som tvärt emot Ekholms hustru, fick se sin fästman resa i väg med expeditionen var Nils Strindbergs Anna Charlier. Hon väntade i elva år på att få återse fästmannen, sedan gav hon upp och gifte sig. Men hennes hjärta är begravt bredvid Strindberg. En vilja hon hade och som hennes make uppfyllde (!).
Se där, mer kultur än polkagrisar och då stannade vi inte i Brahehus!
Efter Gränna begav vi oss till Visingsö. Mer om det i nästa inlägg!
