Av Tove Janssons alla Muminböcker hade jag två som jag minns från barndomen, Trollkarlen hatt som jag älskade och Farlig Midsommar, som jag inte alls tyckte om. Nu när jag funnit Tove Janssons egna författarinläsningar av Muminböckerna har jag läst om Farlig midsommar för första gången på nästan 40 år.
Muminfamiljen ska fira midsommar, men de drabbas av en översvämning och drivs ut på havet. De hittar en båt, som senare visar sig vara en teater. Här får vi träffa Teaterråttan Emma, som berättar om teatern för Muminfamiljen och deras vänner. Mumintrollet saknar sin vän Snusmumriken, som inte kommit till Mumindalen än. Han visar sig vara på väg. Lilla My, Mumintrollet och Snorkfröken försvinner från teatern. Snusmumriken finner Lilla My och tillsammans hittar de ett gäng skogsungar som följer efter dem. Samtidigt på teatern förbereder Muminpappan en föreställning.
Jag förstår egentligen inte vad det var som jag inte tyckte om med Farlig midsommar. I mitt minne upplevde jag den som otäck med översvämningen. Nu uppskattade jag den på ett helt annat sätt och tyckte att den var lika fantastisk som de andra böckerna jag nu läst och lyssnat på. Här tyckte jag det var underbart att läsa om Snusmumrikens uppror mot förbud och sedan hans accepterande av att alla barnen hade adopterat honom som pappa.
Jag återkommer med recensioner på fler Muminböcker. Näst på tur är Trollvinter från 1957.
1 kommentar
Älskar Trollvinter! Tror å andra sidan att det är den enda muminbok jag läst som vuxen. Blir sugen på att göra som du och läsa dem alla.