Efter jobbet idag gick jag och en vän på Nationalmuseum. Jag har velat gå dit ända sedan de öppnade på nytt, men det är svårt när man vill gå på helgerna och dessutom har barn med sig. Idag var en perfekt dag för att strosa omkring. Det var kanske inte helt lyckat för utställningens skull att gå med en vän man inte träffar så ofta eftersom vi pratade bort mycket, men trevligt var det i alla fall! Nedan skriver jag lite om mina favoriter.
Vi tog museet i kronologisk ordning och den första tavla jag fastande för var denna, Jungfru Maria och Jesusbarnet av Jan Sanders van Hemessen från 1544. Mycket vacker och frågan är om den skulle kunna klara Facebooks hårda krav på påkläddhet.
Detta var ett annat vacker kvinnoporträtt, Bedjande madonna av Sassoferranto ca 1650.
Vi pratade om att det faktiskt är coolt att Nationalmuseum har Rembrandt i sina samlingar! Här Simeon och Jesusbarnet från 1669.
När vi kom till avdelningen för 1800-talskonst ökade antalet kvinnor. Eller ökade kanske inte är rätt ord, de gick eventuellt från noll till att vara ett par stycken. Jag tror ändå att det är första gången så många kvinnor lyfts fram på ett konstmuseum och det var mycket positivt. Här ser ni Ateljéinteriör från Paris av Eva Bonnier från 1886.
Här är en annan favorit. En liten tavla med underbart motiv, Självporträtt av Mimmi Zetterström från 1876.
En fantastisk kvinnoporträtt som fanns bland de kvinnliga konstnärerna ovan var detta porträtt av konstnären Julia Beck målad av Richard Bergh 1882. Det som är speciellt med den här bilden är att Bergh har målat Beck i sin yrkesroll. Vid den här tiden var det bara kvinnor som målade andra kvinnor som arbetade. Här framställs Beck som en modern parisiska av sin konstnärskollega.
Här är en oerhört vacker bild som jag fastnade för, Frukostdags av Hanna Pauli. Hon har fångat morgonljuset helt fantastiskt, men tydligen tolkade en svensk kritiker henne som att hon hade torkat penslarna där vi kan se ljusa fläckar. Hon hade precis avslutat konststudier i Paris och hennes teknik var alltför modern för den svenska kritikern.
Tydligen ville konstnären Emma Löwstädt-Chadwick uppvärdera hemmets sfär och hennes motiv är ofta tagna därifrån. Här har hon skildrat ett sovande barn på ett helt underbart sätt. Jag såg genast mina egna sovande barn i denna bild. Sovande barn, 1880-tal.
En annan fantastisk tavla av ett barn är denna, Studie av liten gosse, sonen Fausto av J A G Acke från 1904. Det nakna och sunda vita barnet var en symbol hos naturisterna och vitalisterna och här finns kristendomskritik och kroppstänkande.
Vid pianot av Mina Carlson-Bredberg är en annan tavla som vackert skildrar hemmets sfär med en kvinna och ett litet barn vid ett piano. Målningen är från 1890.
Slutligen föll jag för detta underbara porträtt av Hanne Wilhelm Hansen av Vilhelm Lundström från 1946. En del av personmueet Finn Juhls hus fanns som tillfällig utställning på Nationalmuseet och i det huset bodde Hanne Wilhelm Hansen till sin död 2003. Finn Juhl var en känd dansk designer och flera av hans verk fanns att skåda. Porträttet av Hanne ovan hänger också där när det inte är utlånat. Hanne Wilhelm Hansen var agent och förläggare inom musik och teater.
Det är fint att så många kvinnor nu få plats på museet. Det går framåt även på den fronten!
