Nyligen gav Norstedts ut Dokumentet i nytryck. Dokumentet var en samling texter av kvinnliga journalister på Aftonbladet om deras arbetssituation. Året var 1978 och boken gavs ut med texter om vad som hände sedan. Nu, ett år efter Metoo, gest boken alltså ut på nytt med ett färskt förord av Maria Schottenius.
Den 8 maj 1978 lades ett dokument i alla medarbetares fack på Aftonbladet. Det var Aftonbladets kvinnor som skrivit ner häpnadsväckande vittnesmål om sexuella trakasserier, diskriminering och oändligt supande. Kvinnorna som jobbade på Aftonbladet på 70-talet fick stå ut med att inte räknas, jobba bland tomflaskor och hela tiden bli bedömda för sitt utseende. Även om kvinnor under Metoo vittnat om liknande fruktansvärda saker, så känns det ändå som om någonting har hänt. Vi står inte längre och stampar på samma plats.
Min första tanke var att pappor mer ansvar för hem och familj idag och att det spelar en stor roll. Det har gett en viss balans mellan könen på arbetsplatserna (även om det såklart fortfarande kan bli bättre). Få män skulle idag skryta med att de tog taxi från krogen till förskolan för att hämta sina barn prick 19 då det stängde. En annan skillnad är att det inte längre festas på samma öppna sätt idag. Då verkar vissa ha fått sitta i rum där det ständigt pågick en fest. Personer kunde ringa från krogen på eftermiddagen och säga att han inte kom på ett par timmar och detta var helt ok. Jag har svårt att se att sådana arbetsplatser är så vanliga idag.
Det var oerhört intressant att få läsa detta dokument idag. Mycket har hänt, men samtidigt är mycket också detsamma. Jag fylls av en enorm feministisk ilska, dels över vad som hände, men också för vad som fortfarande händer. Att läsa detta nu ger ändå en kraft om att aldrig ge upp. Saker blir bättre och det är ett skäl till att alltid driva den feministiska kampen framåt. Tack medsystrar på 70-talet som banade vägen för oss!
