Jag har deltagit i en bokcirkel med boken Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde (Wahlström och Widstrand). Den avslutas med en Google hangout ikväll och jag kommer att återkomma med diskussionerna. Det här är min recension av boken.
Nahid har fått veta art hon snart ska dö. Hon lever i Sverige men föddes i Iran. I Sverige är hon skild och har en vuxen dotter. Nahid känner sig ensam och tycker att hennes dotter är skyldig henne att vara med henne jämt, hon har ändå fött henne. Vi får hela boken genom Nahids ögon, men förstår mellan raderna att förhållandet med dottern inte varit helt okomplicerat. Nahid flydde från Iran efter revolutionen och det var en flykt som var jobbig för Nahid. Hon var van vid att leva i ett kvinnokollektiv med sin mor och sina systrar och nu var hon tvungen att fly till ett annat land för att hennes man hade obekväma politiska åsikter. Dessutom var hennes älskade lillasyster död, dödad i revolutionen. Cancern i Nahids kropp växer ikapp med ett barn i dotterns mage. Det blir en vacker symbol för hur livet rinner ut och samtidigt går vidare.
Det var en mäktig berättelse om liv och död och om relationer och vilka krav vi kan ställa på varandra. Nahid är inte precis en sympatisk huvudperson och det gjorde att jag som läsare hela tiden tänkte bortom hennes egna iakttagelser. Jag fundera mycket på vad som låg bakom att hon kände och agerade som hon gjorde. Det var en fantastisk läsupplevelse och jag tyckte mycket om kombinationen mellan livet i Iran före revolutionen och tiden i Sverige som flykting och även senare. Hashemzadeh Bonde kan också konsten att beskriva komplicerade familjerelationer.
Det ska bli oerhört intressant att diskutera boken ikväll med andra bloggare. Tack Feelgoodbiblioteket för att jag fick vara med och cirkla.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Och dagarna går, Lottens bokblogg
