Det spelar ingen roll om det är rätt beslut eller om det var väntat, att det inte blir någon fysisk bokmässa i år är fruktansvärt tråkigt. Det kommer att bli en digital mässa, men det är inte samma sak om jag inte får springa runt och heja på vänner, internetbekana, författare och förlagsfolk.
Det är mötena som är det viktigaste, mötena och myllret. I kombination med att lyssna på spännande seminarier och sedan diskutera dem med likasinnade. Jag säger som Linda Enligt O att så intresserad är jag inte att jag skulle sätta mig framför datorn och lyssna på seminarium via webben i fyra dagar. Ensam.
Jag får istället hoppas på – och själv ta initiativ till – att det går att sy ihop en träff eller liknande i Göteborg vid samma tid. Det hänger ju på att vi får resa och får ses då. Men får vi det så vill jag träffa alla härliga bokbloggare för ny energi för hösten. Och får vi inte det så kan jag i alla fall ägna sommaren och början av hösten att drömma om att vi får det.
Jag längtar så mycket till att allt återgår till det normala. Just nu är jag inne i en gnällperiod och ser allt mycket mer negativt än innan. Det går i vågor, men ändå så otroligt sjukt hur normaliserad denna tillvaro har blivit!