Jag har precis lärt känna Johanna Schreiber via sociala medier och då kände jag mig tvungen att läsa hennes bok Det bästa som har hänt mig (Forum) från tidigare i år. Jag har känt till boken sedan den kom, men dragit mig lite för att läsa den eftersom den handlar om kvinnor som precis fått barn och jag ju lämnat detta bakom mig. Ibland kan det blir lite mycket att återuppleva det igen så snart efteråt. Men nu läste jag den alltså ändå!
Tre kvinnor, tre ganska olika kvinnor, förenas i att de just fått barn. Det är Emira, som jobbar som mäklare och som kämpar med att känna att barnet är det bästa som hänt henne eftersom hon gjort så många IVF. Freddie är influenser och har drabbats av en förlossningsdepression. Sigrid har fått barn lite för tidigt, men en man som inte lever som han lär. Vi får följa deras spirande vänskap, deras slitningar med sina gamla vänner och kampen in respektive äktenskap.
Det är lite tillspetsat, men jag tycker att det roligt och det är ett stort driv i berättelsen. Det är trovärdiga karaktärer och de är lätta att tycka om (eller avsky!). Boken handlar om att få barn och allt jobbigt som kommer med det. Det må vara det bästa som hänt de flesta människor att får barn, men det känns oftast inte så just där och då. Det är så många saker som spelar in och de flesta är så matade med krav och förväntningar att det lätt blir pannkaka av alltihop.
Den relation som var mest spännande att följa var den mellan Sigrid och hennes sambo Ludvig. Visst var Ludvig lite skruvad som karaktär, men jag tyckte att han var roligt som symbol för alla de goda politisk korrekta ungdomsförbundarna (inte sällan vänster) som inte lever som de lär. Just han kan inte ta föräldraledigt för just hans jobb är så viktigt. Just han måste flyga för att just hans resa är så viktig. Samtidigt förvägrar han sin sambo en charterresa, han fördömer hennes lärartjänst på Östermalm och hon får inte umgås med sin pappa för att han är Sverigedemokrat. Tillspetsat ja, men väldigt roligt.
Johanna Schreiber syr ihop historien bra och det blir ett värdigt slut. Det är inte något svart eller vitt där alla antingen är onda eller goda, utan sådär lite flytande som det är i verkligheten. Det enda jag tänkte på var hur även männen passar så bra ihop med varandra, vilket väl inte alltid är så i verkligheten. Någon felande länk brukar det ju alltid finnas i nya vänskapsrelationer. Men det är en petitess. Som helhet var boken precis vad jag behövde just nu; lättläst och rolig utan att vara förenklad.
